nr 19  1974       
■■ Jag vet inget land som det skrivs så många dumma verser i som detta Sverige.
    Alla skriver verser, hyllningstalare, kräftkalasvärdar, gästboksskribenter, spårvägsbolag, naturvårdare och kommunalpampar.
    Skälet till att man skriver vers är ofta, att man har ett budskap att framföra till människorna, men brister i förmågan att formulera det på vettig svenska. Man putsar och filar på budskapet, men det slutar alltid med att man skriver en vers i stället, för det tycks vara så, att i en vers får man vara hur illa töntig man vill.
   Lägger man i sopnedkast
     egna rester från en rast
     har man fattat grundidén
     om att hålla skärgårn ren.

    Vad ar detta för poesi? Jo, ett budskap från Skärgårdsstiftelsen om att hålla skärgården ren i sommar.
    I en vers om lösspringande hundar heter det vidare:
   Ludde springer lös och skäller
     Matte glömde att här gäller
     det att fåglarna får ro
     när dom ligger i sitt bo.
     Skingras Fågelbarn i viken kommer genast truten
     sniken.

    Rimmet “viken” och “truten sniken” är ganska bländande, men skalden gör sej här skyldig till en allvarlig diskriminering, han ömmar för vissa fåglar, men kallar truten, som väl också är en fågel, för “sniken” bara för att denne vill livnära sej. Vad ska en stackars hungrig Trut göra? Han kan ju inte gå på restaurang.
    Ett av de vackraste exemplen på kommunal poetisk yra minns man från 50-talet, då det vid infarten till en av våra mellansvenska städer stod ett plakat med texten:
   Var nykter och glad
     när du gästar vår stad!

    Dom var mycket i farten med verser på 50-talet. Vi hade ju spårvagnarna kvar i Stockholm då och spårvägsbolaget tröttnade aldrig på att medelst pigga verser mana passagerarna till bättre åkdisciplin. För att få folk att sluta med ofoget att hoppa av vagnarna i farten, lät man en annonsbyrå skalda följande vers:
■    Klockan var nio,
     var lite sen,
     skulle på bio,
      miste ett ben!

    Sen fanns det ju spårvagnsåkare som försökte åka på gamla biljetter genom att riva sönder tidklippet i dem. Även detta måste stävjas med en vers. Så här fick dom till det:
■    Mycket skumt, även dumt
     fiffa med biljetten
     drog en nit, åkte dit
     ställdes inför rätten!

    Hur ser dom ut, dom där killarna som skriver såna verser? Och hur går det till när dom gör det? Kanske så här:
    Annonsbyrån “Slogan & Söner”. Brain- och fikastorming om en annonsdrive för dubbade Gislaveddäck. Kontaktman Persson äskar tystnad.
■    Persson:
     Hejsan tjejer.
     hejsan grabbar.
     kan ni nåt om snödäcksnabbar?

■    Holm, copywriter:
     Britta, hon kan slogans hon,
     gjorde en åt Firestone.
   Britta, artdirector:
    “Stopp där, alla
     svenska gubbar.
     säkerhet för hundra dubbar!”
     Vad säjs om den, vad tyx?
     Värre saker ser man trycks.

■    Persson:
     Publiken den är ganska bred
     för ett däck som Gislaved
     att bara rikta oss till gubbarna
     är fel vad gäller dubbarna

■    Holm:
     Halkan kör vi alla bra i,
     för vi har nabben med chokla i

■    Persson:
     Men Holm då, har ni ingen skam
     att det förslaget lägga fram?
■     Britta:
     Driven sätts in, när december det är,
     kunde man göra något sånt här?
    “Julmånad, hjulmånad” !
■    Persson:
     Bravo. min flicka, inte sa illa
     Det ni, herr Holm, jävla gorilla!
■    Holm:
     Vi kunde som nyhet i gamet
     samarbeta med Systemet
     inför helgen köra hårt
     med dess budskap och så vårt:
    “Nobba nubben kolla dubben!
■    Persson:
     Herr Holm, ni saknar hut i kroppen,
     tror tamejfan ni har pölsa i knoppen.
     Tänk om jag kom med en slogan som denna
     Gislaved bad mej att ryka och ränna.
■    Britta:
     Herr Holm, ni tänker som en plös,
     ni måste vara seriös!
■    Holm:
     Och det ska man höra från såna som ni, va!
     Ni tror visst ni är kolossalt kreativa?
     Jag skiter i nabbar, jag skiter i dubb
     jag skiter i rubban, jag skiter i stubb!
     Herr Holm ut till höger.
■    Persson:
     Gick han? Vilken dålig fighter!
     Han blir aldrig bra som copywriter.
■    Britta:
     Kanske tog vi i för hårt,
     kanske Holm nu har det svårt?
■    Persson:
     Asch, om inte galoscherna passa’n
     kan han ju hämta lönen i kassan...
    
Jag kan ju inte garantera att det går till så här på annonsbyråerna, men vissa trycksaker man får i brevlådan får en att misstänka, att nåt i den här stilen är det.