Flygande tefat, bara dumma fantasier...
                      
nr 10  1977       
■■ Det finns inget mänskligt liv på Jorden, låt oss en gång för alla vara överens om det, sa A1 och såg sej forskande omkring bland sina medarbetare. Och eftersom inget mänskligt liv finns på den planeten så är det också bara blaj det där om att dom skulle ha landat med flygande tefat på Mars.
  “News of the Mars”, största blaskan på Mars, ökar mest i planetens press, hade redaktionsmöte för att planera nästa söndagsnummer.
    Där satt A1, den dynamiske chefredaktören och hans närmaste marsor A2 och A3. Där satt B1, enda forsan i redaktionsledningen, bland idel marsor. Där satt redaktörerna för in- och utmarsnyheterna. Där satt A14 och B26, som representanter för reportrarna. Och så A9, som skötte söndagsbilagan.
    Jodå, sa A1 ,jag har hört alla rapporterna om att Jorden skulle ha landat ett par flygande tefat på Mars, ett i Östra öknen och ett i Västra.
    — Det finns tom dom som har kunnat läsa bokstäverna på tefaten, erinrade A14. Det står “Viking 1” på den ena och “Viking 2” på den andra...
    — Jag har hört det snacket också, sa A1. Men om det verkligen skulle finnas levande varelser på Jorden så måste ju dessa vara ganska smarta om dom lyckats konstruera ett par flygande tefat och kunnat flyga ända hit. Men om man är smart, då landar man väl inte på just de delar av vår planet, där det är så kallt och så atmosfär fritt, att vi inte ens kan vistas där själva? Vore det fråga om smarta Jordvarelser skulle dom förstås landa på den här delen av Mars, där städerna ligger, där det går att leva! Nej, grabbar, stryk den där grejen om tefaten, dom finns inte!
    Instämmer, sa B2, det är möjligt att det har funnits levande varelser på Jorden, men har vi inte bevis för att allt liv är utsläckt? Jag tänker på G30:s expedition 1938.
    — B2, sa A1, du får redogöra närmare för den expeditionen. Dom yngsta här på redaktionen minns den inte, dom var inte ens födda då.
    — Jovisst, sa B2, jag har kuppen här. G30 och en besättning på fyra personer, två marsor och två forsor, utrustade en farkost med Jorden som mål i januari 1937 och nådde Jorden våren 1938. Dom landade på själva toppen av planeten och fann den alldeles ogästvänlig och på grund av kölden knappast möjlig att leva på. Snö och is så långt ögat kunde se. G30 lyfte då och flög till planetens södra kalott. Samma grej där. Snö och is och fyrtio grader kallt. G30 höll på att frysa ändan av sej.
    — Inga tecken på mänskligt liv?
    — Nej, jo vänta. . . på norra toppen av Jorden hittade dom en träbit på vilken det stod “Amundsen was here”.
    Sen har vi K47:s böcker, invände A 14, där. . .
    — Men det är ju rena rama fictionfantasierna, fnyste A1.
    — Jag har inte läst dom, sa A3.
    — Ingen förlust, sa A1. K47, som finansierade en egen expedition med sin seniormarsas farkost i december 1968, rapporterar att Jorden är full av liv, men att varelserna ser lite annorlunda ut än oss. Hanarna är fastvuxna i marken och har tre-fyra meter långa penisar. Honorna har fyra hjul och starkt lysande ögon. Så fort en hona kör fram till en hane blir det samlag. Och inte nog med det, hanarna tar betalt för det. K47 rapporterar att de hanar som heter “99 oktan” tar mer betalt än de som heter “97 oktan” och “93 oktan”. Det säjs i K47:s skildringar att hela Jorden är befolkad av prostituerade hanar och honor, som villigt låter sej utnyttjas.
    — Själlösa maskiner alltså. . .
    — Hanarna ja, men inte honorna. Dom har en själ som ser ut som en korv. K47 försökte sno med sej en hona hem till Mars, men dels var hon för tung för att kunna lyftas in i farkosten, dels kom det ut en korv som slog honom i ansiktet. Det lustiga var att korven kunde prata, precis som vi. . . Korven bad K47 fara åt helvete.
    — Och det där menar K47, att alla marsor och forsor på den här planeten ska tro på? sa A1. Nej, grabbar, jag tycker inte att vi tar upp den här grejen i söndagsbilagan igen. Den sätter bara folks fantasi i omlopp och vållar oro på Mars.
    Sist vi hade en grej om flygande tefat från Jorden började folk ringa in tefats rapporter som galningar, påminde A2.
    — K47:s böcker går som fan, sa A14, dom trycker nya upplagor stup i kvarten. Särskilt den där boken där K47 berättar om korven.
    — Den där korven han tog med sej från Jorden, menar du?
    — Just det, George Adamski eller vad han kallade sej.
    — Den korven var ju inte klok. Krävde att vi skulle slå ihjäl en ko och mala en bit av köttet. Han brände köttbiten över en eld och stoppa den i munnen. Han drack visst raketbränsle också.
    — Han kallade det för whisky.
    — Ja, herregud. . . undra på att han prata så mycket smörja. K47 har naturligtvis hittat på alltihopa. Det där om att han körde hem korven till Jorden och satte av honom mitt i en stad där det kryllade av hanar och honor, det hör ju var och en att det är bara larv det också.
    Nä, marsor och forsor, vi fimpar den här grejen om flygande tefat. Det finns inga levande varelser på Jorden. Vill folk tro på korvar som pratar, så låt dom göra det. 
    Men “News of the Mars” ska inte medverka till dumheterna. . .