Ge en mullig och rund liten flicka  en ärlig chans! 
nr 5 1970                                             
■■■ Ge en mullig och rund liten flicka en chans. . . Varför ser alla flickor i utvikningstidningarna ut som smala steklar som livnär sej på två salladsblad om dagen? Varför finns det inga mulliga tjejer i tidningarna? Har dom runda flickorna tagit slut?
   Nej, dom har inte tagit slut, dom finns i hundratusental. Men dom är stoppade. En handfull flickfotografer. som leker diktatorer på det här området, har bestämt sej för att det ska vara magra tranor i tidningarna och vi som tittar på flickorna, vi konsumenter, får aldrig ett ord med i laget Jag blir alltid upprörd när jag utsätts för att andra människor väljer och bestämmer för min räkning utan att fråga mej, det må sen vara Torsten Nilsson som säger att han “tror sig ha en överväldigande majoritet av folket bakom sej” när han vill skicka 200 miljoner på stubben till Nordvietnam eller en handfull knappt fullvuxna fotografer som säjer att “publiken vill ha slanka flickor” och sedan prackar på oss dessa tranor som måste stå med påkarna i kors för att inte se ut som en naken Martin Ljung.
    Hör bara hur psalmerna går när en av de ledande diktatorerna i flickfotograferingsbranschen uttalar sej, det är Siwer Ohlsson, han med utvikningstjejerna i FIB-aktuellt, som intervjuas av Aftonbladet:
    “Utvikningsflickan är mellan 17 och 20 år ungefär. Hon bör ha glansigt hår som man kan känna genom tidningspapperet. Och så ska hon ha fasta bröst, inte för små men framför allt inte för stora. Hon får inte vara bred om häcken.”
    Det var mej en ridderlig jäkel, som pigan sa när greven sparkade henne på smalbenen.
    Först skulle jag vilja ha reda på varför flickorna ska ha hår som man kan känna genom tidningspapper? Det brukar inte höra till mina personliga vanor att ranta runt och lägga tidningspapper på damernas hjässor för att kolla om håret tränger igenom. Jag grubblar mycket över varför Siwer Ohlsson gör det.
    Mest nyfiken är jag dock på varifrån dessa utvikningsfotografer hämtat sina skönhetsideal, Har man månne fått dem från mannekängernas värld?
  I så fall är det dags att ropa stopp och belägg! För mannekängvärlden begår sedan åratal tillbaka ett fortlöpande sabotage mot hela konsumentupplysningens idé. Gå på en mannekänguppvisning och titta, får ni se. Där uppträder flickor som är så utmärglade att de prickas för tjänstefel om de råkar svälja en hel valnöt. Dessa flickor, som inte kan banta ner sej mera därför att skelettet tar emot, visar kläder för tanter som väger 94 kilo. De rundnätta damerna som kantar estraderna på mannekänguppvisningar skulle aldrig kunna tränga på sej ett enda ett av plaggen som visas. Jag har aldrig fattat varför de ändå sitter där. Tror dom på hungersnöd i landet?
    Om inte mannekängvärlden tillhandahållit skönhetsidealet, varifrån har fotograferna då fått denna vansinniga idé att en tjej ska se ut som en metmask i julitorka?
    Fråga vilken karl som helst i detta land. Han säjer att en kvinna ska se ut som kvinna och inte som en metmask, Det ska vara former på dom, säjer 9 karlar av 10.
  Men fotograferna ignorerar denna majoritet av folkviljan. Och inte nog med det, de utövar inflytande över hela kvinnovärlden. En gång om året skickar Sverige en folkvald metmask till stora internationella skönhetstävlingar lite varstans i världen, Våra svenska metmaskar brukar hamna på 37:de eller 38:de plats och återvända gråtande hem efter första gallringen. Den som vinner och koras till Miss World eller Miss Universum eller Miss va fan som helst brukar alltid vara en flicka som har lite kvinnliga former, en ganska rund böna som ser ut att ha pressat ner en och annan köttbulle utöver det dagliga salladsbladen.
  Sverige har inte noterat några större segrar i den här branschen på den dag jag minns. Jo, en gång vann vi visst med bred marginal. Det var när vi skickade Anita Ekberg. Men det är också en tös som kan smälla i sej köttbullar och vara som en människa. Kvinnan som hon uppfattas av dom som säljer lösnummer för svensk skönhet, får inte vara för gammal heller. Inte nog med, att alla som har stora bröst och “bred häck” sållas bort, hon får inte vara över 24 år heller! Det säjer dom bestämt ifrån, dom där diktatorerna,
    Vad ska man göra med en kvinna som fyller 24 år? Ska man skjuta spektaklet på fläcken?
   Snälla svenska flickfotografer, har ni någon gång tänkt på vilken flax somliga flickor har haft som lyckats smita undan er? Jag menar att sådana som Marilyn Monroe och Sophia Loren skulle ju aldrig ha lyckats göra karriär om Siwer Ohlsson fått bestämma. För att inte tala om Jane Russell och Silvana Mangano och här hemma sådana hopplösa rultor som Gio Petré, Lill-Babs, Lizzi Alandh och andra formsköna kvinnor som har någonting att sitta på.
  Jag vill inte ens nämna eller rekommendera ett studium av konsthistorien, man behöver inte gå så långt som Rubens för att få en vink om hur herrar genom århundraden har velat ha sina fruntimmer formade.
    — Men, säjer dessa fotografer ibland, vi ser det hela kommersiellt. Vi måste sälja våra bilder. Och man säljer inte på fläskiga tjejer. 
  Ja, det är klart att pojkarna har rätt att se det hela kommersiellt. Men i så fall ska jag be att få påminna om en som specialiserade sej på runda dalkullor med gott kommersiellt utbyte, Han hette Zorn. Och han sålde bilder han!
    Men fortsätt ni att pracka på oss era hålögda tranor. Ut och plåta ni! Ladda med smalfilm. Vägrar ni att ge en mullig och rund liten flicka in chans, så ska jag starta en tidning med bara runda tjejer i. Jag är övertygad om att folket ska vara med mej, Äntligen! kommer svenska män att säja, Era metmaskar kommer att slitas ner fråun utedassens väggar och upp spikas mina mulliga flickor! Den dan ligger ni pyrt till. Den dan kan ni sitta där med era metmaskar, och gnaga på era salladsblad!
    Tänk på saken, grabbar.