nr 41  1965
■■■
 Förr i världen fanns det kortfilmsbiografer som körde nyhetsjournaler och fem roliga lustspel, små trevliga biografer där man kunde slinka in någon timme och koppla av. Jag minns den ljuva tiden.
    Jovisst, biograferna finns kvar. Men programmen står man inte ut med. Fenix kör Bordellen Villa Vennely och Sexplosiv, sexigt, raffigt i färg. London kör Flickor i bara mässingen, Hollywood visar Doktor Sex och Svarta Katten bjuder på Erotikens offer för fjärde succéveckan. Pumpade bröst och fullsmockade salonger.
    
    Kalle Anka har inte en chans, för han är ju inte naken.

    
Vad handlar dom om, dessa sexfilmer? Jag provtittade på några stycken i veckan. Så här var det:
  Sexplosiv handlade om hur det ser ut bakom kulisserna på en strip teaseteater. En man som verkade försöksutskriven med tvekan, målade brallor på en naken tjej. När han kom till det ställe där gylfen brukar sitta, höll salongen andan. En annan strip teaseflicka höll på att våldtas av en gorilla. Det lät som när björnarna har lördag på Skansen. När jag gick, stod det 1—0 till gorillan.
  Bordellen Villa Vennely var en långtrådig halvdokumentär skildring av en privatbordell i Köpenhamn.
    Flickor i bara mässingen visade sej vara en nudistfilm. Två nakenbadarflickor tar med sej en väninna till nakenbadarlägret för att hon ska se hur skojigt det är och börja bada naken hon också. Efter 35 minuter med bilder på lyckliga nudister som sitter i vilstolar med benen i kors över väsentligheterna och vinkar till fotografen, är det hela klart för den spännande upplösningen. Jo då, väninnan låter sej övertygas och kläderna faller. Därvid blir man i tillfälle konstatera att hon har precis likadana bröstifikationer som alla andra tjejer i nakenfilmer, stora femtonkilos säckar som inte är ett dugg säcksigt.
  Erotikens offer brydde jag  mej aldrig om att se, jag ångrade mej när jag såg affischen i vestibulen. Bredvid en  naken tjej stod en gubbe med yxa, men vedhuggares kärleksliv kan väl inte vara särskilt spännande. Kanske missuppfattade jag situationen? Ett finnigt mods på utgående antydde att vedhuggaren råkat ut för en så fatal yrkesåkomma som personlighetsklyvning.
    
De fyra kortfilmsbiograferna tog alla 4 kronor i entré. Föreställningarna var barnförbjudna.

    När får vi en kortfilmsbio för oss som inte har vuxit ifrån Kalle Anka än? En bio med två journaler och fem roliga lustspel, med Helan och Halvan och Buster Keaton, med Edgar Kennedy och Sinn Summerville, med Betty Boop och Karl Alfred . . . kort sagt en repertoar som är så funtad att maskinisten vågar titta?
  Billig, billigare, - Uno-X. . .
    Kampen
om bensinmarknaden är hård, en del rekommenderar folk att stoppa en tiger i tanken, andra rekommenderar bensin. I skuggan av tigerkampanjen förs tydligen ett litet lokalkrig mellan Koppartrans och Uno-X. Så här fightades dom i DN härom dan:
    

Old England förnekar sej inte. SE-fotografen Anders Engman var i London och tittade in på herrtoaletten på London Airport. Han frappe-rades av att det stod bokstäver på toalettpapperen. Gissa vad det stod: Regeringens egendom. På vartenda papper.
    
■  Apropå film menar en fotokunnig läsare från norrköpingstrakten att det snart måste bli ett slut med detta James Bonddille som sprider sej över hela Sveriges landsbygd. I Norrköpings utkanter har fjäskandet för James Bond gått så långt att han fått egen ingång på uthuset.