Gud välsigne alla våra gamla majorer...
nr 10  1973         
•   Värnpliktsriksdagen kräver att de värnpliktiga ska få rätt att bilda fackföreningar på regementena.
•   Värnpliktsriksdagen kräver att de värnpliktiga ska få fria resor på tåg och bussar och flyg.
•   Värnpliktsriksdagen på pekar att soldaterna blir fintskalliga av dessa fåniga mössor de tvingas bära.
•   Värnpliktsriksdagen menar att kvinnlig värnplikt är ett jämlikhetskrav.
    Etc.
    Det var väl tur att man inte blev officer. Dom gamla majorerna måtte ha ett helvete idag. Svenskt regemente i den grå vårvintern 1973. Den gamle majoren står med händerna på ryggen och tittar morgonsömnigt ut på kaserngården genom expeditionsfönstret. Tankfullt säjer han:
    — Det var bövelen så många flintskalliga mannar på kaserngårn i dag, fanjunkarn!
    — Jag kanske får lov att påpeka för majorn att mannarna har stålhjälm på sig.
    — Jävla bra, fanjunkarn. Då ser ju inte fienden att de våra är flintskalliga. Det kallar jag strategi!
•   Den gamle majorn äntrar karmstolen och bläddrar fundersamt i dagens PM och regementsorder.
    — Är majorn redo att möta förhandlingsdelegationen från avd 133 av Svenska Värnpliktsförbundet?
    — Va e de förena?
    — Åtta mopedbud från Hägersten, stridsvagnsbesättning på femte kompaniet.
    — Svar ja!
    Åtta man stövlar in på expeditionen. Majoren går upp i enskild ställning och skriker:
    — Lediga!
    — Coola ne’re, Stumpen, säjer förhandlingsdelegationens ledare. Inga militära delikatesser oss emellan va! Vi ska ju bara köra lite fackligt här.
    — Vafalls...
    — Bänkar’e i stolen så ska vi snacka lite krig me’re.
    — Mina herrar...
    — Inte den stajlen, Stumpen, kamrater heter’e.
    — Kamrater...
    — Vackert, Stumpen, du tar’e. De gällde trasmatterna.
    — Vafalls? Trasmattor?
    — Hörru Stumpen, när man förhandlar, va. Då kör man me öppna papper, va. Försök inte å säja, att du inte minns att du lova oss röa trasmattor i stridsvagnarna. Eller tror'u de räcker med att vi fick Eberspächer å blommer å gul nalle som maskot, va? Va e'rom röa trasmattorna?
    Den gamle majoren stryker sej över pannan. Han blundar för ett ögonblick. Vad tänker han på? Karl XII:s käcka bussar? Armfeldts tappra förfrusna karoliner? Eller svenska gossarne vid Viborg. Han säjer:
    — Kamrater, har jag inte fixat permisslipsar av nylon me broderad Kalle Anka på? Har jag inte fixat heltäckande mattor på muggarna? Har jag inte fixat så att ni slapp hårnäten? Har jag inte fixat så att ni fick ha rosetter i håret?
    — Nähä, för rosetter i håret nobbade du!
    — I helvete, mina herrar. Jag nobbade SKÄRA rosetter i håret. Jag lade ett kompromissförslag i den frågan. Som herrarna kanske vill ha vänligheten erinra sej, föreslog jag av maskeringstekniska skäl CAMOUFLAGEFÄRGADE rosetter i håret! Gjorde jag inte?
    — Vem tror majorn vill uppträda i spräckliga rosetter? Man är väl karl för fan! Du nobbade de skära rosetterna, medge det!
    — Ja, och jag förbjöd er att gå omkring med tulpaner i snuskburkarna också, men det var för att jag ville ert bästa. En soldat måste sammansmälta med naturen i kraft av sin fältgrå uniform...
    — De måste’ru väl med ge, Stumpen, att har man tulpaner i snuskburken så smälter man ihop som bara fan.
    — Om man krigar i Holland ja...
    — Du försöker snacka bort det här, Stumpen. Tänker du slippa dom röa trasmattorna ungefär som du snackade bort kvinnlig värnplikt?
    — Kvinnlig värnplikt?
    — Ja, vi krävde det för jämlikhetens skull.
    — Har inte jag gjort vad jag kan för att genomdriva kvinnlig värnplikt, kanske? Dvs. en allmän värnplikt för kvinnor kan ju inte lilla jag åstadkomma på egen hand, det hajar ni väl att det är en historia på regeringsplanet. Men vem var det som fixade så att ni fick lira klädpoker med lottorna på markan tre kvällar i veckan?
    — Åkej, Stumpen, du menade väl, va. Men de vaju ena jävla kråkor du bjussa på. 1734 Larsson fick ihop’et me en tärna som var svårt bedagad redan under världskriget. Det första alltså. Den som jag kroka på, såg ju i alla fall ut som folk. Men jisses så hon såg ut när vi kom i enrum och hon tog av sej gasmasken! Hur blir’e med trasmattorna?
    — Det finns ju billiga på Tempo, kanske manskapskassan skulle kunna...
    — Tempo? Snälla lilla Stumpen, vårt förbund kräver rejäla grejer, Viola Gråsten eller röllakan eller nåt i den stilen.. . Annars!
    — Annars?
    — Annars blir’e strejk. Inte en helomvändning på tre veckor
    Den gamle majoren vaknar till från slummern i den slitna karmstolen.
    — Förlåt, fanjunkarn, jag råkade visst tuppa av en stund... Vad har vi för ärenden först på listan?
    — Åtta värnpliktiga från Hägersten anhåller om extra permission över onsdag — torsdag.
    — Har dom skära rosetter i håret?
    — Nej, major... hur så förresten?
    — Det gör detsamma, fanjunkarn, bevilja permissionen.
    — Ja, major!