Han som finns överallt...
nr 35  1980         
    Beskäftiga Bernhard finns överallt och det förvånar mej att han inte har blivit nedskjuten för länge sen.
Med Beskäftiga Bernhard menar jag alla de typer som jämt ska lägga sig i vad man gör.
    Ibland sitter dom i baksätet på ens bil och säjer:
    — Vore jag som du, skulle jag lägga i trean här... Nej, kör inte om här för helvete Va, bromsar’u i kurvan, fegis?
    Ibland står han bakom ryggen på en i snabbköpskön. Man har handlat för 15 spänn men lämnar fram en hundralapp, för man behöver växeln. Kassörskan suckar som alla snabbköpskassörskor gör när de inte får något sånär jämna pengar. Med blicken hos ett skadskjutet rådjur säjer hon:
    — De finns inte mindre?
    — Nä, ljuger man.
Då säjer Beskäftiga Bernhard som står bakom:
    — Jorå, han har två tior i plånisen, han behöver fanimej inte växla!
    Ibland står han bakom en i systemkön när man ska handla två flaskor Chianti Rossi.
    — Ta Chianti Ruffino, den är bättre, säjer han.
    Han ska ge fan i vad jag ämnar dricka till middag. Men i lägger han sig, han tycks inte gå att hejda.
    Ibland är Beskäftiga Bernhard en bekant från förr i världen, nån lumparkompis eller klasskamrat eller så. Han dunkar en i ryggen på Solnastadion och säjer:
    — Tjena, vi talade just om dej hörrudu, alldeles häromdagen, hörru du. Det säjs att du tänker gänga dej med Gullan Johannesson... Hörrudu, ta ett råd i all välmening... Inte den tjejen! Hon har gått som en vandringspokal genom hela Hägersten.
    Ibland sitter han med i whistpartiet i bersån på landet. Han deltar inte i spelet, han bara ser på. Just som man makar klöver-7:an till rätta för att ta hem det avgörande sticket, skriker han:
    — Spela klöver-7:an för helvete, den är hög!
    Ibland dyker Beskäftiga Bernhard upp på varuhusets avdelning för TV och radio och skriker i örat på en:
    — Jag skulle inte köpa en 26 tums Tittiola just nu, Philips kostar bara tvåhundra mer och är tusen gånger bättre!
    Det är i sådana ögonblick som TV-försäljarna får den där stryparblicken i ögonvrån.
•   Beskäftiga Bernhard hånskrattar när man berättar om sin nya Mercury, för Johnson är så rasande mycket mera lättstartad.
•   Beskäftiga Bernhard smackar med tungan och skakar på huvudet som om man vore mindre vetande när han hör att man håller på Djurgårn.
•   Beskäftiga Bernhard slår sig för knäna och gapskrattar när han hör att man just gått över till Saab. När det finns Toyota!
•   Beskäftiga Bernhard sätter sig objuden vid kortändan av bordet när man träffar en kille man önskar dryfta viktiga saker med på Operabaren. Vi talar just om svenska författare då Beskäftiga Bernhard lägger sej i och säjer, att svenska författare är botten.
    — Ta till exempel den där jävla Delblanc. . . säjer Bernhard.
Då gör man stora gesten mot killen i ens sällskap och säjer:
    — Jag kanske får presentera, det här är författaren Sven Delblanc!
    Det är grymt men nödvändigt, enda chansen att få Beskäftiga Bernhard att dunsta.
    Värst är emellertid Beskäftiga Bernhard när han dyker upp på sällskapsresor och förstör nöjet för 48 personer på en gång! Då har han julafton.
    Vi råkade få en Beskäftiga Bernhard med oss på resan till Moskva-OS i somras.
Inte fan ska ni åka metron till Prospekt Mira! sa Beskäftiga Bernhard. Det tar en halvtimme. Åk taxi, det tar en kvart och kostar inte tjuge spänn!
    Snälla Karlsson och Ovana Olofsson följde med i taxin och hamnade halvvägs till Leningrad, för Beskäftiga Bernhard skulle förstås sitta bredvid chauffören och visa vägen.
    Inte behöver ni beställa bord till Arbat, det är bara att kliva på, försäkrade Beskäftiga Bernhard när Snälla Karlsson och Ovana Olofsson skulle ut och äta en god bit mat.
    Det blev kalla handen på krogen Arbat, för där var spikat till sista stolen.
    — Man måste ringa och beställa bord, upplyste hovmästaren.
    Inte ska ni köpa kröken på taxfreeshopen, vänta till ni kommer fram till Moskva, sa Beskäftiga Bernhard redan på Arlanda. I Moskvas turistbutiker handlar man för utländsk valuta. Kröken är så billig så dom nästan kastar den efter en.
    — Tack för tipset, sa Snälla Karlsson och Ovana Olofsson och väntade till Moskva, där whiskyn var tre kronor dyrare per flaska än på Systemet i Stockholm.
    — Egentligen, sa Snälla Karlsson, skulle han ha ett kok stryk.
    — Egentligen, sa Ovana Olofsson, skulle man knuffa honom i Moskvafloden.
    Veckan i Moskva gick fort och det blev kväll den sista dagen. Halv fyra på morgonen var det väckning, halv fem gick bussen till flygplatsen. Eftersom nån inte får föra ut rubel ur Sovjet, måste man göra sig av med dem på något sätt. Snälla Karlsson, Ovana Olofsson och jag valde att göra det i baren.
    — Nej gubbar, det här duger inte! sa Beskäftiga Bernhard när klockan var halv elva. Nu kryper vi till kojs så ingen försover sej i morron bitti!
    — Gå du, sa Snälla Karlsson.
Klockan halv tolv stod Beskäftiga Bernhard i morgonrock och pyjamas och glodde in i baren.
    — Uppe än? sa han. Gå och lägg er!
    — Ja ja, sa Snälla Karlsson.
Klockan halv ett ringde Ovana Olofsson upp till Beskäftiga Bernhard på rummet och sa:
    — Jo du, hon är halv ett nu, bäst att du går och knyter dej, så du inte försover dej.
Beskäftiga Bernhard grymtade argt. Han sov redan.
    Halv två ringde Olofsson igen. Beskäftiga Bernhard gallskrek tillbaka i luren.
    Halv tre ringde Olofsson för tredje gången och väckte en rasande Beskäftiga Bernhard.
    Halv fyra ringde han inte!
    Halv fem gick bussen.
En var inte med. Han hade försovit sig.
    Så ska dom tas!