Hörru du, TV-idol, du kan väl liksom lära dej snacka, va?! 
                                                                             
nr 44  1970                               
■■ Förr i världen, när vi endast hade ljudradio här i landet, tänkte man inte så mycket på hur folk pratade, när dom pratade i radio. Man var tacksam för att det överhuvud taget pratades. För det mesta var det pip och störningar.
    Men nu har vi television. Och nu märker vi ord. Det är rent förfärligt så folk pratar i television!
■   De som pratar där kan uppdelas i sex huvudgrupper
    1. Dom som säjer “hörrudu” 
    2. Dom som säjer “liksom” 
    3. Dom som säjer “uppleva” 
    4. Dom som säjer “vet du” 
    5. Dom som säjer “va” 
    6. Dom säjer “alltså”
   Hörrudu är den största gruppen, för hit hör alla personer som sitter i TV och analyserar och diskuterar och det är ju sånt som till 80 proc. bildar TV-programment numera. Ett samtal kring ett sådant kulturellt spörsmål som bokutgivning kan forma sej till något i den här stilen:
    — Hörrudu, tenderar inte den stora pocketutgivningen att undan för undan tränga undan den gamla traditionella bokutgivningen?
    — Mja, hörrudu, det beror på hörrudu, hur man ser det, hörrudu. Du menar att pocket skulle vara sämre sorts böcker än dyra praktband? Mena'ru de, hörrudu, då vill jag protestera redan från
början, hörrudu!
    — Hörrudu, de har jag verkligen inte sagt, hörrudu! Och det vet du mycket väl . . . Hörrudu (betoning på första slavelsen denna gång) ponera att pocketutgivningen tar hela marknaden för den traditionella utgivningen, hörrudu . . .
    — Hörrudu, det är väl i alla fall att ta till, hörrudu . . .
    En annan stor grupp TV-pratare är:
   Liksom -gruppen där man finner de lite yngre debattörerna som kastat sej in i miljövårdsdebatten med hela sin brinnande entusiasm. När dom pratar skit brukar det låta på det här viset:
    — Hörrudu, det här med att bara snacka och snacka, liksom . . . känns inte de lite fel liksom . . . liksom lite låghalt?
    — Jo de e klart, men de e liksom inte allom förunnat liksom att få omsätta sina idéer i praktiken liksom, de skulle liksom bli lite dyrt liksom om alla ungdomar la av sina studier liksom för att liksom ge sej ut till industrierna liksom och angripa frågan praktiskt liksom.
    Efter 38 liksom brukar jag kila ut i köket och få mej en bärsa.
   Uppleva -gruppen har också samlat en stor hoper av dagens debattörer som medlemmar. När de samtalar i TV låter det sålunda:
    — Det här att moderata samlingspartiet splittras av inre strider, upplever ni det som ett svaghetstecken?
    — Nej jag upplever det som ett uttryck för en sund självprövning inom partiet.
    — Men väljarna måste väl uppleva den här striden som något oroande? 
    — Nej, jag tror dom upplever det som en naturlig konsekvens av valutgången. . .
    Det är ingen måtta på upplevandet i Sverige just nu. Ingen tycker en sak är snygg. Alla upplever den som snygg. Ingen “tror’’ på en forskares uppgifter, alla upplever den som en garanti för fakticitet,
   Vet du -gruppen är i tynande, Den var starkare för tio år sen, men fortfarande dyker ledamöter av ‘‘vet du” -samfundet upp i diverse
artistporträtt. När med andlös underdånighet spörjer en plattsångare om vilka konstnärliga kvaliteter det är som fört honom ända upp på Svensktoppen. säjer sångaren:
    — Nja, vet du . . . det är inte lätt å säja, vet du . . . Du vet man, började tona lite hemma hos morsan när man var grabb, vet du . . . Å morsan lira piano vet du, å där stog jag å tona . . . Ja, vet du det lät ju inge vidare ball va, men man låg i å öva vet du å så fick man chansen ”Vi som vill opp’’ vet du . . . Och sen, vet du hare vatt parkerna för hela slanten, vet du.
    Detta “vet du” uttalas vettu. Eller vättu om man är från Värmland, vilket förvånansvärt många på Svensktoppen tycks vara.
   Va -gruppen är ung, befolkas mest av ungdomar som protesterar mot samhället, får spö av polisen och intervjuas i TV 2:
    — Vi krever bara vår rett va . . .  Å då va, låste vi grindarna va . . . Då kom snuten, va . . . Kom å slog batongen i roten på kompisen va . . .  Vi krever ju bara vår rett va . . . Centralvärme å de va . . . Skyssta prylar va . . . Men de e samhelle va . . . tjyvsamhelle va . . . Å Ann-Charlott här va . . . Hon fick en batong i nacken va å tuppa va.
    — Va sa hon då?
    — Va . . . Det var allt hon hann seja innan hon slockna va.
   Alltså -gruppen omfattar också ungdomar, ehuru de något mer politiskt medvetna. De säjer:
    — Alltså . . . om vi tar Cuba, alltså . . . så kan man ju säja alltså, att dom aldrig nådde opp till tio miljoner ton socker i år alltså . . . Men alltså, de e ju så alltså, att dom fick ihop över åtta miljoner ton och . . .  alltså alltså alltså . . . de e mera än någonsin alltså. Rekord alltså!
    Den som drömmer om en framtid som TV-pratare bör lära sej denna gyllene mening utantill innan han knackar på hos personalchefen Ragnå på Sveriges Radio:
    — Hörrudu, jag upplever det här med TV som en framtid liksom, Alltså, jag vill . . . väldans gärna va . . . börja här vet du.
    Rabbla ramsan som ett rinnande vatten och ni får jobb på stubben. En sådan talang kan man inte nobba.