Kämpa för rättvisa, bambam och bröd!
nr 22  1973        
■■ Vi kommer att gå till historien som generationen som glömde sina hymner.
    Minns ni hur det var på valborgsmässoafton? Det brann eldar i varenda kommun och runt omkring stod folk och sjöng raj raj raj raj raj raj ra i stället för “Vintern rasat ut bland våra fjällar”.
•    Första versraden minns man än, men sen tvekas det i allmänhet. . . det skulle va nåt som vissnade ner och dog, men vad var det som vissnade? Jovisst ja, det var “drivans blommor smälta ned och dö”. Tredje raden brukar det bli raj raj i början, men de avslutande orden “vårens ljusa kvällar” brukar sitta kvar hos de flesta. Det där med att “solen kysser liv i skog och sjö” har fallit i glömska, men ett överraskande stort antal människor minns ännu de därpå följande raderna “Snart är sommarn här. I purpurvågor, guldbelagda, azurskiftande, ligga ängarna i dagens lågor, och i lunden dansar källorne”. Folk som rajrajat sej igenom visans första del brukar lägga på en fenomenal spurt när texten äntligen kryper fram ur minnets dunkla vrår. Och det där e:et i källorne brukar låta som ett unisont gallskrik i valborgsmässonatten.
    Det är lika illa med “Vårvindar friska” visade det sej vid den undersökning som Mummel i samarbete med Svenska Brassångarförbundet genomförde de senaste vårhelgerna. Detta är Svenssons version av nämnda visa:
    Vårvindar friska leka och viska
    raj raj ra] rajrajrajraj ra ra
    Strömmarna ila rajraj raj rajraj
    förrän i vågen rajrajraj far
    Klaga mitt rajraj klaga och
    hör vallhornets raj
    raj rajrajraj dör.

    Strömkarlen spelar, rajraj raj
    raj raj
    vakan kring berg och dal.
    
Ungdomen då, den är väl inte lika glömsk? Nej, kanske inte, men offer som den är för den fenomenala grundskolan, har den knappt hört låtarna förr. Vid en av vårens brasor sammanstötte jag sålunda med ett 23-årigt gossebarn som tack vare en snabb fil kand. vunnit anställning som mopedbud på Kungsholmen. Denne unge man föreslog en krets av äldre personer kring brasan, att man skulle riva av den där låten om “fågeln som pinkade i luften”. Tack vare en osedvanligt utvecklad slutledningsförmåga lyckades vi klara ut, att han därmed avsåg “Här är gudagott att vara”, där det ju i en av versraderna faktiskt står att “lärkan slår i skyn sin drill”.
    Svenska Brassångarförbundet och jag är ingalunda ute efter att beröva folket dess “rajraj”. Utan sitt raj-rajande skulle folket tystna helt, en hel nation skulle sluta att sjunga och kvar i vårkvällen skulle endast stå den nordiska tystnaden samt möjligen klirret av stiletter och knogjärn som mötas i mörkret. Det är bättre att folket rajrajar än att det inte sjunger alls.
    Men något måste göras för att väcka svenska folket till nytt medvetande om sina gamla hymner.
Är detta möjligen en uppgift för utbildningsdepartementet?
•   Jag är inte så säker på det. Jag har sett utbildningsministern sjunga “Internationalen” i TV och det verkade som om han kunde ungefär var tredje rad. När regeringspartiet har kongress och det blir inslag därifrån i Rapport och Aktuellt, så är närbilderna mera avslöjande än statsråden kanske tror. Kan du “Arbetets söner”, Olof Palme? Sist rörde du på läpparna hela tiden, men munrörelserna verkade inte stämma med texten. (Var det möjligen så, att du som en hyllning till revolutionen sjöng stycket på franska? Det tycker jag var tjusigt av dej.)
Vidare har jag observerat att statsråden inte sjunger “rajraj” i Arbetets söner utan “barnbarn”. Eller “bom-bom” som Totte brukade sjunga när han var försvarsminister. Det är ju en ganska militant visa, en kampsång och då är kanske “rajraj” lite för vekt. De grånade pojkarna i gänget, Gunnar, Lidbom och IB Svenne, verkar komma ihåg texten, medan de unga trampolinsossarna, de där som av Gösta Söderlund brukar beskyllas för att bara använda partiet som språngbräda för sin egen karriär, förefaller ha problem med memoreringen. Arbetets söner låter sålunda på detta sätt, när den framförs i TV av trion Carlsson — Wickman — Feldt:
    Arbetets söner, sluten er alla
    till våra bröder i Syd och i
    Nord
    Barn bambambambam mäktig
    de skalla

    bam bambam bambam befriel-
    sens ord
    Bam bambam bambam träl-
    dornens bam
    upp till en bambambam bamn bam
    bambam
    Bambam med påskriften “Bed och försaka”
    länge oss bambam i mörker och nöd
    Människovärdet vi fordra tillbaka
    kämpa för rättvisa bambam och bröd.

    Samma kille som skrev “Arbetets söner” 1885, Henrik Menander, översatte 17 år senare “Internationalen” till svenska. Det var ett styvt jobb — 5 verser. Han kunde ha besparat sej ett par. Här i landet sjunger man numera bara de tre första verserna på partimötena. Att man gör så, bara för att fjärde versen fått en sådan otaktisk början, är väl närmast borgerligt förtal. Det låter så här:
    “Båd stat och lagar oss förtrycka
     vi under skatter digna ner!”
    Något måste som sagt göras för att folket och dess ledare åter ska bli en sjungande nation. Kan vi inte börja i höst? Under valrörelsen? Ska vi inte vara överens om, att ingen sossepolitiker får bestiga talarstolen för att hålla valmöte innan han för de församlade först sjungit upp “Arbetets söner” samt “internationalens” tre första verser? Och vill Gunnar och Olof och Krister och pojkarna riva av “Här är unga käcka viljor” som extranummer så inte mej emot. Den sjöng vi alltid i” Unga Örnar”. Vi ungar kunde texten, men ledarna stakade sej redan då. “Vårt banér rajraj rajrajraj och den friska rajrajraj som ger raj och dag. . .”