MAN HÄNGER INTE MED...
 
nr 46 1979
    Min mor smygsöp tydligen när hon var med mej. På annat sätt kan jag inte tolka en rubrik i Expressen ... "1000-tals skolbarn hänger inte med, deras mammor drack under graviditeten."
    Jag hänger inte med ens som vuxen. Det värsta med att inte kunna hänga med, är att det numera finns så mycket man borde hänga med i men inte förmår hänga med i.
    Man borde hänga med i den nya hamburgarfilosofin men gör det inte. På lunchrummet har man vissa chanser, ty där är det pannbiff varenda dag fast under olika beteckningar. Pannbiffen har under 70-talet fått en rad artistnamn, jägarbiff, wienerbiff, schweizerschnitzel, dansk sjömansbiff, herrgårdsbiff, hamburgerschnitzel etc. En bra gruppbeteckning vore: humburgare. Det är malda köttrester det handlar om.
•   Barnen säjer att man är en gammal knarrig kverulant, tvingar med en på Mac Donalds och man får en Big Mac. Den består av två hamburgare mellan tre brödskivor med sås emellan. Kniv och gaffel tillhandahålles inte, man ska greppa bullen som en schimpans tacklar en kokosnöt och låta tänderna arbeta. Man spärrar upp gapet och riktar ett heroiskt hugg mot bullens bredsida, för som gammal artillerist har man lärt sig att gaffla in målet och att man nånstans måste börja. Bullen smakar bra, det är bara det att all såsen vid bettet på hitsidan kläms ut på bortsidan där man har fingrarna. Mätt, belåten, med sås! överallt på sig lämnar man grillhaket.
    — Nå farsan, vad gillar du't? frågar barnen.
    — Förlåt, men jag hänger inte med. Medelålders, reaktionär, fast i det gamla, kräver man att kunna livnära sig utan att få sås i armhålorna. Man borde hänga med i den nya musiken, och visst försökte man, men man blev stående nånstans mittemellan Bill Haley och Little Gerhard. Vissa försök till upp- ryckning har man ju gjort, men det går snett. Försökte bjuda upp en snygg brud på ett pophotell i Falun, men hon sa att farbror skulle coola ner sej en bit, för det var inte musiken som hade börjat, det var bartendern som hade fått istärningar i vispen.
    Man borde förstås hänga med i utvecklingen på bilmarknaden, men gör bort sig så fort man öppnar mun. Inte visste jag att det är ute med amerikanska bilar? Närvarande ungdomar framhöll att varenda människa som lever i nuet borde veta, att nu är det japanska småbilar som gäller. Personligen har jag provat en dylik. Så trångt har jag inte haft det sen jag låg i moderlivet och mor min drack.
    Man borde hänga med bättre i hundvärlden. Det kom hem en familj med en pristagare häromkvällen. Pristagaren var förvisso vacker men sedan han pinkat på en gipsvas så att den förvandlades till en klump kladdig gips insåg jag inte hur han meriterat sig. Jo, det var hållningen. Och visst intog han en stram hållning medan han slog sin drill. Jag har hela mitt liv levt i den villfarelsen att en prisvärd hund är en snäll, väluppfostrad, kramgo brukshund som man kan ha både nytta och glädje av. Men de styrande hundexperterna har en något annorlunda syn på saken. Att vara chef för Kennelklubben måste under sådana förhållanden vara ett hundgöra.
    Man borde hänga med bättre i kärnkraftsdebatten, för det är ju ändå folkomröstning i vår. Man ska rösta ja eller nej. Såvitt jag hajat hittills, är 12 kärnkraftverk lika med nej, 13 lika med ja. Rätta mej om jag har fel, jag har alltid haft svårt att hänga med.
    Man borde hänga med bättre i modet. Förr, säjer mina unga grannar i Vasastaden, var modet likriktat. Människorna köpte godtroget de kläder som den kommersiella tekoindustrin trumpetade för i sin reklam. Man måste frontera mot modet och markera sin individualitet, inte visste jag att de tusentals människor i Vasastaden som går i Yassir Arafatsjalar gör det för att markera sin individualitet. Man hänger inte med det minsta.
    Man borde hänga med inom filmen, inte sitta där och dilla om sin ungdoms idoler som Frank Capra och dom. Man borde förstå att världens ungdom vill något annat med sin film, att tiden kräver en progressiv film som har budskap till människorna. Det är därför vi har Filminstitut och produktionsbidrag och sånt. Den gamla filmsynen är passé, de progressiva filmerna är de intressanta. Ja ja, det är nog rätt, det är bara jag som är på efterkälken samt de miljoner som sett "Repmånad". De progressiva filmerna ses inte av mer än 450 personer. Varför vet jag inte, men det är väl det där igen att man inte hänger med. 
    Man borde hänga med när det gäller sin egen personliga puts. För fan, säjer ungdomen, du kan inte gå i slips längre. Du blir ju utmobbad från inne- världen, gamle man! Personligen har jag alltid undrat varför jag får bord på Operabaren fast det står killar i helskägg och murarskjortor i tamburn som väntat längre. Men det är väl något fenomen som man inte snappar därför att man inte hänger med.
    Man borde hänga med bättre inom idrotten också, inte sitta där och dilla om Sven Rydell och Pära Kaufeldt.
    — Djurgårn åker ur, gubbe, sa ungdomarna omkring mej i somras. Satsa på AIK, häng med! Sen AIK åkte ur har dom inte sagt någonting. Alla AlK-are omkring blev plötsligen så tysta och jag begriper inte varför. Har man sagt något olämpligt? Det är lätt gjort när man inte hänger med.
    Man borde tydligen hänga med när det gäller frisyrer också. Kan man verkligen gå där i samma snedbena sen 1935? Söderlund i viken hetsades av sina barn till att uppsöka en modern frisör, en sån där frisse som man ser på på partybilder i Hänt i veckan och Svensk Damtidning. Söderlund kom ut till ön och såg ut som en pudel som nyss hämtat en pinne ur sjön.
    — Afrofrisyr, sa Söderlund.
    Sen smetade han Brilliantinefett i roten och såg ut som Stig Järrel i "Hets". Det har, förstår vi, sina risker att hänga med också. 
    Inte för att jag missunnar mamma att hon drack när hon var med mej, om hon nu gjorde det. Men ibland kan man undra vad det var för sorter?