nr 48  1969        
■■ Det var då en evinnerlig tur att man gifte sej redan på 40-talet. Hade man dröjt med den saken till i dag, hade man inte haft en chans. Jag har just pluggat igenom 48 äktenskapsannonser i Dagens Nyheter och funnit att det är kärvt på marknaden, Det står klart att fordringarna på en idealisk äkta man har blivit gruvligt tillspetsade på sistone.
■   De ensamma damer som sätter in annonser i DN för att söka hitta någon karl att dela ensamheten med, är rörande ense om hur drömkarlen ska se ut. Det dom räknar upp är emellertid inte i första hand egenskaper mannen ska ha, utan egenskaper han inte får ha.
      eller     
    Det värsta dessa annonserande damer kan tänka sej är sålunda en man som tar sej en jävel till maten eller kanske rentav klämmer ett glas grogg till aftonens TV-program. Ordet är spritfri.
    De legioner av svenska män som stått i kö utanför systembolagen på fredagskvällarna är därmed helt ur räkningen.
    Sedan ska man vara rökfri också. Trivsamma herrar röker cigarr, står det i annonserna. Dom annonsörerna måste ha fått saken om bakfoten, i 34 av 48 äktenskapsannonser betonas just detta med rökfrihet som ett absolut krav. Somliga annonsörer trycker så hårt på rökfriheten som förnämsta egenskap hos partnern, att man i ett svindlande ögonblick får för sej, att de till nöds skulle kunna gifta sej med en schimpans, bara apfan inte rökte.
    Vidare får man inte titta på TV. “Den som jag längtar efter får inte vara så att han sitter och glor på meningslösa TV-program hela kvällarna”, säjer t. ex, en frånskild mor 41 år.
   Inte heller är det bra med dyrbara utevanor. Man ska dyrka dessa rökfria spritfria TV-fria hemmakvällar med 46-åriga frånskilda mödrar,
■   Man ska tycka om barn, för de flesta kvinnor som annonserar har såna.
■   Man ska ha bil, det understrykes i över hälften av annonserna.
■   Man ska ha kapital för likställighet. Därmed antyder annonsören att hon är lite småtät. Men det nämns aldrig några summor. Vad kostar det att bli likställd? Räcker det med 700 spänn eller ska man ha hundratusen på banken?
■   Man ska ha ordnad ekonomi, säjs det. Ja, har man hundratusen på banken i dessa dagar så har man väl en mycket ordnad ekonomi?
    Och Så är det detta med skogspromenader. Man ska ha skogspromenader på hjärnan, 60 procent av alla ensamma kvinnor, som vill ha tag i en karl, nämner att dom vill ha karlarna som sällskap på skogspromenader.
  Låt mej summera: Man ska för att ha en chans på äktenskapsmarknaden vara en man som intensivt längtar efter att få sitta resten av sitt liv med ryggen mot TV: n med en obekant dams barn i knäet och dricka saft medan damer smiter ut i hallen och nyper kapitalet ur innerfickan i ens kavaj. En gång i kvarten ska man springa ut i skogen och plocka kottar.
    Finns det killar som kan leva upp till det idealet? Har den typiska genomsnittsannonsören i äktenskapsspalten någon utsikt att finna sin idealknöl? Tillåt mej anmäla vissa tvivel. Titta på kända svenska män i dag. Det är såvitt jag förstår inte en enda jäkel som passar.
■   Lennart Hyland! Prat, ingen människa skulle kunna drömma om att gifta sej med honom. Jag har själv sett honom hälla en grogg i halsen på Hamburger Börs!
■   Hasse Ekman? Icke! Han röker som en skorsten.
■   Cornelis Vreeswijk? Ha, vansinniga tanke!
■   Lars Ulvenstam? Nej, han röker pipa så hela Storforum håller på att sätta röken i halsen. Dessutom tycker han om TV.
■   Gunnar Sträng? Inte en skugga, han röker. Dessutom tycker han inte om barn, i varje fall inte om de är skäggiga och långhåriga.
■   Torsten Nilsson då? Platt fall som han röker! Dessutom påstås det, att han inte är hundraprocentigt spritfri.
    Han får gärna ha ett franskt utseende, skriver en dam i en annons, “någonting i stil med Yves Montand”, Snälla damen, ni pratar i nattmössan. Sist jag såg Yves Montand var han så full att han började slåss på Operakällaren, en alldeles för opålitlig figur att sätta sina barn i knäet på.
    Förstår inte ensamma damer som söker äktenskapspartner att de måste skruva ner anspråken till mänsklig nivå? Killar som läser deras annonser blir för närvarande svårt deppade och förskrämda. Jag talar av egen erfarenhet. Ligger man en novembermorgon och läser 48 äktenskapsannonser och finner att man inte är kvalificerad att svara på en enda en, då snörper det till om lilla hjärtat. Egentligen var det bara på ett ställe i spalten jag kunde finna att det glimtade till en liten stråle av hopp. Det var en 52-årig änka som skrev: “Du behöver inte se ut som någon filmstjärna precis. . .
    Tack för dom orden. Dom värmde. För den enda filmstjärna man har en svag likhet med är Helan.