Pass upp för fotoautomater!
       nr 35  1962        
■■ Vad tyx om bilden här uppe?
    Just det, jag ser ut som om någon just hade stuckit en pistolpipa i ryggen på mej och väst:
    — Titta i taket och rör inte en fena, för då blir du så full med bly att du inte orkar stå på bena!
    Min fru sa:
    — Precis så där såg du ut den där dan i höstas när kvarskattesedeln kom… Och när jag stack bilden under näsan på jourhavande konstapel på Järfälla polisstation, började han ropa på överkonstapeln.
    Det är alltså inte någon speciellt tilltalande bild. Vem har tagit den? Svar: Det är ett passfoto, taget i en sån där automat där man stoppar in två kronor och får sig själv i fyra upplagor på tre minuter.
    Och anledningen till detta fotografiska äventyr var dels, att jag måste skaffa mej ett pass fortare än kvickt, dels en plötslig lust att prova Länsstyrelsen i Stockholms län. För jag hade nämligen läst i tidningen, att passet är en värdehandling och då måste också passfotot vara av hög kvalitet. Det är den motiveringen som orsakar att Länsstyrelsen i Södermanlands län inte längre godtar passfoton som tagits i fotoautomater. Det har hänt att dessa lossnat och trillat ur passen, eftersom de är gjorda på ett mycket dåligt papper. Dessutom är de ofta illa  exponerade och otydliga.
    Pojkarna i passbyrån i Stockholms län reagerade inte på annat sätt än att dom gav mej ett pass på tre timmar. Dom ville väl ha mej ur landet så kvickt som möjligt.
    Hur som helst så är situationen tydligen den, att allmänheten kan inte lära sej att rätt handskas med de s. k. fotoautomaterna, Får en nyss automatfotograferad man lära ut några knep och tips i sammanhanget, Bra?
1.)  Putsa noga glasrutan framför kameralinsen. En kollega till mej råkade komma in i automaten minuten efter en blondin, som hade råkat nysa i puderdosan så att hela glasskivan var igensnöad. Kollegan blev prickig som en leopard i ansiktet och erhöll ej pass förrän han kunde uppvisa läkarintyg på att han var fri från fläcktyfus.
2.)  Försök inte le in i kameran. Den förstorar allt. En icke alltför uppsluppen disponent i bekantskapskretsen ser ut som Git Gay i passet.
3.)  Ska kortet användas för körkort, bör man vara extra försiktig. En av mina vanligaste morbröder, automatfotograferad 1954, ser i körkortet ut som en arg Skansengorilla som inte fått en banan på fjorton dar. Privat är han dock en glad lax och det händer ideligen att ,han råkar fastna i trafikkontroller, där dom jämför morbrodern med körkortet och säjer:
    — Min herre är visst i gladaste laget i dag. Kom med här!
    Morbrodern:
     — Bilkörning är nog kul men detta eviga ballongblåsande kommer att ta kål på mej.
4.)  Rusa inte åstad och plåta er i första bästa automat. Var noga vid valet av inrättning. Så det inte går för er som för en av mina vanligaste kusiner. Han satte sej framför apparaten, stoppade in två kronor och fick ut en mugg kaffe och två mackor med leverpastej. Och gurka.

5.)  Anlita yrkesfotograf.
   De nya bilarna börjar komma. De amerikanska 63-orna tycks verkligen vara något i hästväg. Bl. a. aviseras en Plymouth-Dodge på 410 hk.     Det påminner mej om han som sa: 
    — Det värsta med den moderne bilisten är att han är detsamma som flera hundra hästar tyglade av en åsna.