Så går det till i Lönneberga
 
nr 13  1979    
    Folket älskar Emil i Lönneberga som går i repris i TV, men det finns moderna människor som fnyser. 
De säjer: Emil i Lönneberga är en nostalgisk soppa, den handlar om ett samhälle som är passé, Småland för femtio-sextio år sen.
    Ge oss en Emil i 70-talets Lönneberga, så ska vi kalla det underhållning!
    En Emil i 70-talel? Kan man tänka sej det? Försöka duger. Alltså: Lönneberga är inte sej likt från förr. Emils pappa och mamma har gått över till spannmålslöst, ty grödorna lönade sig inte. Fälten har fått växa igen och tjänar som bete åt de 80 biffkor som försörjer familjen. Brödet bakar man av köpemjöl från stan.
    Drängen har man fått lov att säja upp, han är numera poliskonstapel i Stockholmstrakten, men kommer hem och hälsar på en och annan lördag.
    Efter en sådan lördag, när han gästat gården, kommer det en söndag när allting är upp och ner.
Emils pappa:
    Ock ock ock, ett sånt elände! Griseknoen sitter i en gran och spelar banjo. Emil sitter i snickarboa injagad av tuppen som tror att han är en örn och anfaller allt han ser!
Emils mamma:
    Tur att inte Krösa-Maja, den skvallerkäringen, är kvar på gårn längre, då skulle det här vara ute på hela byn vid det här laget.
Emils pappa:
    Gudskelov, sen hon blev chef för skvallersidorna i Svensk Damtidning, får vi vara i fred här hemma . . .
    Men vad kan ha hänt? Djuren är som galna! Har du matat dem med jästa körsbär igen?
Emils mamma:
    Nej, jag svär. Inte Emil heller. Titta, alla hönsen har svimmat.
Emils pappa:
    Det är Hero, tjuren . .. Han springer omkring på två ben och skriker som Johnny Weissmuller. Man kan svimma för mindre. Vad har det tagit åt pigan?
Pigan/in, sjungande:
    A tisket, a tasket, trallallala yellow basket ...
Emils pappa:
    Vad i all sin dar flickebarn, har den lede flugit i dej?
Pigan:
    Vafan glor ni på bondläppar, har ni aldrig sett folk förr?
Emils mamma:
    Jo, föralldel, men de e klart att en måste glo när ens gårdsfolk springer omkring spritt nakna i pälsmössa och sjunger amerikanska slagdängor.
Emils pappa:
    Nu kommer Emil i sporrsträck!
Emil/in flåsande;
    Tuppen har ett förhållande med väderflöjeln på ladan. Hör hur det gnisslar däruppe ... Mamma, får jag en bulle?
Emils mamma:
    Javisst min lille gosse, det är alldeles nybakt, smaka på!
    Emil tuggar med välbehag och sväljer. Men plötsligt stelnar hela han i en grimas.
Emils mamma:
    Emil lille, vad är det? Var det nåt fel på bullen? Grisen och tuppen och alla andra djurena åt så magen stod i fyra hörn på dom .. .
    Emil flyger upp på kommoden, ställer sig på ett ben, flaxar med armarna och gal som en tupp.
Pigan:
    Pardon me boy, is this the Chattanooga cho cho. . .
Emils pappa:
    Bullarna, hustru! Bullarna måste vara förgiftade!
Emils mamma:
    Vet hut, karl!  Dom är bakade av det goda fina vetemjölet som drängen hade med sig från stan.
Emils pappa:
    Något jävelskap är det, sanna mina ord.
    Scenförändring, Vi befinner oss på polisstationen där drängen arbetar som konstapel. Kommissarien står med händerna i sidan och håller ett pressande förhör med drängen.
Kommissarien:
    Det är ingen idé att du försöker slingra dej, din bondkanin. Erkänn med detsamma!
Drängen:
    Jävla liv för en sån bagatell.
Kommissarien:
    Erkänner du, att det var du som i fredags öppnade kassaskåpet och snodde ett helt kilo heroin?
Drängen:
    Jösses, heroin!!  Jag trodde det var vanligt vetemjöl!
Kommissarien:
    Det var knark, din bondlurk, beslagtaget knark till ett värde av 700.000 spänn. Det skulle vi sälja för att få ihop pengar till kaffekassan!
Drängen:
    Herregud, kommissarien, jag tog med det till Lönneberga i tro att det var mjöl. Di har gått över till spannmålslöst hemma på gårn och behövde lite mjöl till lördagsbaket. Nu måste jag ha permission för att åka till Lönneberga och bärga knarket.
Kommissarien:
    Stick fortare än dumt! 
    Åter till Lönneberga gård. Emils pappa sitter bedrövad vid köksfönstret och lyssnar till drängens berättelse.
Drängen:
    Och jag som trodde att mina kolleger vid polisen hade rent mjöl i påsen ...
Emils mamma:
    Jag har lite riktigt mjöl kvar, ska jag baka riktiga vetebullar och sätta på kaffehurran?
Emils pappa:
    
Nej, inget rent mjöl i bullarna. Hela gården har svåra abstinensbesvär. Blanda du till hälften knark i brödet. 
    Så har dom det på Lönneberga gård just nu. Tro mej.