SÅ SKÖNT HAN TOG TÅGET?
nr 39 1964                            
••• Så skönt han tog tåget, heter det i SJ:s reklam. Är det alldeles säkert det? Själv fylls jag alltid av bävan när jag ska åka tåg. Inte sittvagn... det går an bara växlarna ligger som dom ska. Nej, det är närmast sovvagnsåkandet varje gång. Är det ingen som kan lära mej att resa i sovvagn? Själva sussandet klarar jag nog, men det är exercisen omkring detta sussande som jag aldrig blir klok på.
  Någon har sagt mej att reser man med sovvagn så är man skyldig att känna till vem som ska lägga sej först och vem som ska gå upp först på morron. Man är skyldig att känna till vilka krokar man får hänga brallorna på och vilka krokar kupégrannen ska hänga på.
    Jag har rest med sovvagn i många år, men vet fortfarande inte ett smack om dessa ting.
•   KUPÉGRANNEN är ett problem redan han. Att en kvart före tågets avgång sitta i kupén och vänta på drummeln som ska ligga i slafen under en, är som att slå upp dragningslistan den 15:e. Det finns många typer av kupégrannar att välja på.
•   ANGENÄMA BERGMAN: Han är en herre som i allmänhet befinner sej i kupén en halvtimma före tågets avgång. När man träder in, far han upp från sitt studerande av Sveriges Kommunikationer, slår ihop klackarna och sträcker fram en fast näve samt skriker så det hörs ända ut på Centralplan: BERGMAN! ANGENÄMT!
    Angenäma Bergman är i allmänhet inte angenäm alls. Har man ärende upp på natten, grymtar han demonstrativt och drar filten över öronen med en arg hastig rörelse. Det är ofrånkomligt att två män i en sovkupé stör varann när de stiger upp om natten. Inte vet jag vem som en gång i järnbanornas morgon konstruerade SJ:s pottor, men när man ska stoppa tillbaks dem i deras finurliga fack, låter det som när en full porslinshandlare står på örona ute i lagret.
•   BLYGA HERR LJUNGA: Han lägger sej redan i Älvsjö och vänder sej mot väggen för att slippa se och synas. Jag brukar kalla honom blyga herr Ljunga därför att de exemplar av typen som jag konfronterats med av en egendomlig slump alla klivit av i Herrljunga.
•   BRUSIGA BERRA: Han har varit i stan i affärer, firat kontrakten på Continental och luktar 30 cl när han äntrar vagnen 2 minuter före tågets avgång. Han försöker alltid spräcka korridoren med två stöddiga koffertar, trampar ner kvinnor och barn och säjer f’låt och flinar och svettas. Han langar in väskorna i kupén med en vårdslöshet, som antyder att han en gång i tiden lastat cyklar vid järnvägen. Och när han blivit kvitt väskorna, får han syn på kupégrannen, skiner upp, kör fram labben och hojtar: Tjäna, Berra heter jag. Vi säjer väl du va, vi ska ju kvarta i samma slaf nästan. Haha! Har'u sett till tjejen som säljer bira? Jag är törstig som en eldsvåda. Jag får väl se dej på en bira, va?
•   Schäkta, säjer Berra när han råkar ge konduktörn continentalnotan i stället för biljetten. Schäkta, säjer Berra när han får bägge påkarna i ena pyjamasbenet så han kör huvudet i väggen. Schäkta, säjer Berra när han trevar sej opp i Alingsås och tappar pottan i en kurva. Schäkta säjer han på morron, men jag brukar snarka så förbannat när jag är på kotan. Har jag hållit er vaken kanske?
•   FELGÅNGAREN är en vanlig typ. Det är han som blir purrad av konduktören och en arg, hemlös östgöte i Norrköping, han som missinassen får förflytta sej i pyjamas från slaf 3 i kupé 2 i vagn 21 till slaf 3 i kupé 2 i vagnen 23 med hoprafsat bagage i ena nypan och underkläder och dojor i den andra. Den blick han ger tågbefälhavaren inger farhågor för att statistiken över tågdöden ska öka.
•   EXERCISEN på kulan är dock en värre prövosten, och det är närmast om den som SJ bör ge ut en liten handledning. Det hänger tiotusen skyltar i svenska tåg som talar om att man inte ska ha fossingarna på sätena. Men inte en rad om vem som ska borsta tänderna först i sovvagnar.
    Ett tag trodde jag att den som låg i överslafen skulle pallra sej upp först. Det trodde jag ända tills jag en yrvaken morgon i Östersund kanade nerför stålstegen och något tog emot. Jag hade satt mej på axlarna på en jättevresig resande i värmepannor. Numera ligger jag kvar i det längsta och låter grannen ta initiativet var jag än ligger. För ett halvår sen när jag befann mej på hemresa från Luleå, var det på håret att jag följt med in i lokstallarna i Hagalund. Han sov hårt, killen.
•   JAG HÅLLER MED en annan resenär som jag träffade en morgon i Bräcke. Han sa: »Att åka sovtåg är ett helsicke för man måste vara civilingenjör för att borsta tänderna.» Mannen var mycket olycklig för att han inte behärskade alla kranar och mojänger. Han hade tvättat sej med rubbet av det som fanns i vattenkaraffen och undrade nu hur jag skulle bli ren.
    — Så här, sa jag och trampade på en liten gaspedal i golvet så att vattnet sprutade ur ett hål i väggen ner i handfatet.
    Medresenärerna stirrade som om Truxa just hade avslöjat hemligheten med sin tankeläsning för honom.
•   EN ANNAN medresenär, som minns mej som en mirakelman, är han som en kväll i kafévagnen antydde för mej att han i halva sitt liv grubblat över en liten grej i sovkupéernas inredning.
    — På väggen, ungefär i ögonhöjd, sa mannen, sitter det en liten filtklädd ishockeypuck med en krok. Jag har grubblat i dagar, jag har grubblat i nätter, men aldrig får jag någon förklaring. Ett slag trodde jag att såna där grejor bara fanns i vagnar som SJ köpt av ryssarna och att pucken satt över hålet där ryssarna brukar ha sina avlyssningsmikrofoner. Men en natt när tåget höll upp i Ånge, petade jag bort en sån där moj med nagelfilen. OCH DET FANNS INGENTING INUNDER!
    — Tacka för det, sa jag. Den där vadderade pucken med kroken är till för att hänga ifrån sej fickuret på medan man sover.
    Först sken hela killen av lycka. Tacka moster för det, ett halvt livs grubbel var till ända! Men sen blev han lite betänksam och sa:
    — Men fickur? Herregud! Det är väl ingen som har fickur numera? Såna slutade svenska folket använda för trettio år sen!
    — Skriv och tala om det för SJ, sa jag.
•   Tips till folk som inte kan sova tillsammans med andra: Säj åt sovvagnskonduktören att ni just varit hos en specialist i Stockholm och fått reda på att ni har kolera. Risken finns att man hyvar av er i Södertälje Södra, men för det mesta brukar man få en egen kupé.
•   Tips till hungriga människor: Ta smörgås med. Trafikrestaurangers mackor kostar 2:50 och är jättefina att slå i spik med.
•   Tips till folk som reser sällan: Läderremmarna i överslafen är till för att hålla resanden kvar i slafen. En gubbe, som trodde dom var till för att strigla rakknivarna på, var nära att skära öronen av mej redan i Älvsjö.