Det är sånt dom snackar om i morgontrafiken... 
nr 4 1974                            
••• Pendeltåget skramlar mot stan genom denna råkalla pölsa som väderlekstjänsten kallar “en för årstiden mild väderlekstyp”. Trängseln är fantastisk.
•   En gubbe har rullat ihop Dagens Nyheter till en korv och läser en spalt i taget. Jag har en andedräkt i nacken, av rakvattnet att döma är det nån tjänsteman som hunnit en bit upp i lönegraderna.
  Framför mej har jag nyllet på en mera robust person, förslagsvis en tillfällighetsjobbare i Värtahamnen eller nåt. Han blåser sur mellanöl i ögona på mej med tempot, ett blås var femte sekund. Jag har aldrig tidigare i mitt liv haft en så stor kran tre centimeter från mina framtänder. Blir det en tvärnit, kommer jag att sätta denna kran i halsen. Samtidigt kommer jag att få en puss i nacken av tjänstemannen. Man kanske borde vara tjej, dom ska ju vara så erogena i nacken.
    Med några gymnastiska små hyss lyckas jag kröka påkarna så pass att jag når att ställa ifrån mej min gamla väska på durken. Det ska farao stå och hålla i den ända till Centralen. Just då tvärnitar tåget. Det blir tjänstemannen bakom mej som får smaka på kran från Värtan. Ibland har man tur.
    Ändå är detta sätt att resa ganska roligt. Det pratas nämligen en massa i denna gröt av nyllen. Människorna står med nästipparna ihop och byter virus och erfarenheter med varandra Och ibland hör man så underbara saker.
    Halkan är svår igen, hör jag en damröst säja någon halvmeter åt nordväst. Sveas mamma höll på att slå sej fördärvad i går mitt på Birger Jarlsgatan. Först stod gumman på örona och sen kom Svea och la sej raklång ovanpå mor sin och sen kom fyra gubbar lubbande som trodde att det var lesbian show.
    Underbara folk, så du kan berätta...
    Killar ska alltid ta efter, säjer en mansröst några decimeter snett ner åt höger. Gurra ligger inne på repmöte och han menar på det, att man inte kan snacka med kisarna på luckan längre. Varenda kille kommer in i baracken och skriker “Rajtan, tajtan på er bondkaniner, här hoppar inga halta kontorister” . . . Alla tror att dom är 111 Loffe i Jolos TV-serie.
    Det står i tidningarna, säjer en röst i sydost, att Björn Borg är anställd av SAS som kringresande PR-man, hur fan går det till?
    — Tja, svarar en röst i samma väderstreck, han spelar väl inte tennis jämt, han hinner väl åka runt och göra lite PR för SAS mellan varven?
    — Jamen grabben kan ju inte snacka.
    — Inte snacka... vafan snackar du?
    — Lyssna på'n i TV:n får'u höra. Han säjer “bafatt” hela tiden.
    — Vad säjer han, sa'ru?
    — Bafatt.
    — Jag hajar inte varu menar?
    — Jo, när han har förlorat nån final så kommer reportrarna från massmedia och frågar varför. Ä då säjer Borg: “Ja de gick dåligt bafatt jag inte va i form, bafatt jag varit lite sjuk. Jag skulle vatt bra, men de gick inte över, bafatt jag gick opp för tidigt, bafatt jag ville inte missa den här chansen, bafatt den innebär ju en massa pengar och det behöver jag just nu, bafatt jag tänkte att. . . Ja i den stilen går han på när han snackar, Bafatt, bafatt, bafatt.
    — Ja, nä'ru säje'ru så. De e många som snackar snett i TV. Palme till exempel, han säjer A och härna. Så fort han får en fråga, så flinar han och säjer:
    — A de va en svår fråga, den kan jag inte besvara under såna härna omständigheter.
    — Varför det?
    — A de har sina skäl, såna härna frågor får man penetrera med en viss försiktighet.
    — Ni försöker nå en kompromisslösning kanske?
    — A de har jag inte sagt, jag menar bara att såna härna problem kräver en viss eftertanke.
    A å a ä a å härna å härna å härna. De e junte klokt så folk snackar, alltså.
    I Spånga stiger det av fjorton personer och det blir tillfälligtvis så pass mycket svängrum att man kan vända sej om och kolla mannen som andas en i nacken. Det har börjat pipa i honom och sånt gör mej alltid orolig. Mannen är en typisk byrådirektör. Inte nog med det. Han är en gammal skolkamrat från 40-talet.
    — Är det du din jäkel som står och blåser mej i nacken!
    — Jaså är det ditt skogsbryn till nacke man har glott på sen Jakobsberg!
    — Ja tänkte se hur du hade det, det började pipa i dej.
    — Ja, jag fick en stor näsa i gapet nyss, när du duckade. Det sticker i halsen än. Jävla Feldt. Hundra liter. Å Mercan som dricker som en muckarskiva!
    Gamla Loppan! Gått och blivit byrådirektör på gamla dar. Det kunde man inte tro, han som var så begåvad i plugget.
    Sen blir det smockfullt igen. Loppan glider obönhörligt ifrån mej i den människogröt som pumpas in vid Sundbyberg. Det sista jag hör av honom är ett mödosamt framkvidet “hälsa frun å barna”. Sen drunknar han. Så måste det ha varit den natten Titanic sjönk. Bara hatten flyter på människohavet som ett minne av Loppan. Undrar vem som får ärva Mercedesen.
    Mannen med kran har fått ett nytt gap att sikta på. En tvärbromsning till och vi får kanske notera ytterligare ett Bulls Eye innan vi är framme. Sundbybergarn som står och gapar mittemot honom anar inte hur farligt han lever.
•   Mannen med tidningskorven har hunnit längst ner på en spalt och ser ut som en andaktsfull stjärngosse.
    Åk pendeltåg. Jäkla trängsel. Jäkla roligt.