Sju VARFÖR till barberarna?
 
nr 26  1965
    Varför har vi karlar så svårt att pallra oss i väg till frisören i tid? Varför blir det aldrig av förrän våra fruar säjer att vi ser ut som popidoler och måste gå? Varför ska det varje gång vara så svårt att komma sej för med en så pass enkel sak?
Svar: Vi är rädda! Inte skraja direkt, men lite ängsliga i alla fall. Att gå till barberaren är alltid ett lotteri. Man vet hur man ser ut innan, men aldrig hur man ser ut efteråt.
    Inte för att jag vet efter vilka principer herrfrisörerna utbildas, men det tycks som om  frisörens yrke ger utrymme för ett mycket personligt grepp om utövandet... Han verkar ha fria händer att klippa folk lite klipp som klapp. Nu råkar jag ha ett hår som trivs så enormt att det hotar att växa igenom, hatten på tio dar. Det är alltså till att vara en ganska trägen kund hos diverse salonger. 
Och efter många hundra timmars sittning i olika frisörfåtöljer har man kommit fram till ett antal förbryllande "varför"?
    Varför t. ex. denna övertro på lockar? Att slumra till i frisörfåtöljen är rent livsfarligt. Ni kan råka ut för en fönentusiast. Så fort han upptäcker att ni slocknat, tassar han efter varmluftsprutan och lägger ert hår i så mycket vågor, att ni ser ut som ni vore barnskådespelerska. Intet ont om dessa, men kulmagade herrar i 40-årsåldern ska inte gå omkring och se ut som Shirley Temple. 
    Varför tror alla frisörer, som inte gripits av föndille i stället på fett? Förr eller senare under frisörbesöket kommer det ögonblick då frisören ler slugt som en katt i spegeln och undrar: »Ska vi fukta håret lite?» Svarar man ja på denna förfrågan, är man såld. När denna typ av frisörer säjer »fukta lite» så menar dom »dränka». Innan man kommit till j i ja rycker dom åt sej en burk med en slang och gummiboll på och börjar spruta med en iver som brukar känneteckna nykonstituerade brandkaptener på karriärens första skogsbrand. Sen sitter håret som en klibbig basker mellan örona.
    Varför frågar alla frisörer om man ska ha rakt eller snett vid örona? Jag har aldrig kommit underfund med vari skillnaden består. Är det inne att vara sned vid örona och ute att vara rak? Riskerar man att folk pekar på en på stan och säjer: »Titta på den där gammalmodiga jäkeln, han har rakt vid örona!»? En gång vågade jag mej på ett experiment. Jag svarade att jag varken ville ha rakt eller snett och kom hem som Elvis Presley.
    Varför frågar dom om man ska ha maskin i nacken? Vad är alternativet? Huvudsaken för oss kunder är ju att håret blir kort, sen må frisören använda maskin, sax, gräsklippare eller borttagningsmedel för generande hårväxt. Inte frågar dom på bilverkstan hur kunden behagar få muttrarna bortskruvade...
    — Säj, direktören, ska de vara skiftnyckel eller tång i förgasaren?
    Varför kan man aldrig få ett klart besked om var i roten man ska ha benan placerad? Tre stycken barberare i Vasastan brukar säja åt mej att jag har benan på fel sida. Nere på Norr säjer dom att jag har den på rätt sida, för den stämmer med virveln. Jag har haft bena sen jag bröt med föräldrarna 1934 och anlade bena framför spegeln i skolbadet i Adolf Fredriks folkskola. Jag har haft den på höger sida sedan dess. 
Detta har jag fått äta upp flerfaldiga gånger.
    — Herregud människa, sa en kvinnlig frisör på Norrtullsgatan, ni har ju ett typiskt vänsterhuvud!
Vänster- eller högerhuvud är tydligen frågan. Hur bär man sej åt med Hedlund i Rådom? Kammar man honom, enligt mittenalternativet?
    Jag prövade det där med mittbena en gång. Eftersom det var svårt att få håret att ligga efter denna nya fason, tömde barberaren en pomadaburk i det. Jag såg ut som en slickad gardeskapten vid operetten och kom att tänka på den där repliken som Bob Hope fällde efter en rundresa i Texas: 
    — Så här mycket olja har jag inte sett sen jag lånade en kam av George Raft!
    Varför är det ingen som kan lära barberarna en smula diskretion? Lokalen är full av folk som väntar, 
för naturligtvis kommer man inte i väg till frisören förrän det är lördag, och just som man efter tre kvarts väntan sjunkit ner i stolen, fått på sej haklapparna och börjat bläddra i någon av de där tidningarna som 
man inte får läsa hemma för frun, så skriker barberaren. Hela lokalen tystnar, alla lyssnar på barberaren som tittar rakt ner i ens bena och gallhojtar:
    — Ojojoj, så mycket mjäll! Eller också står han i ändra ändan av lokalen, håller upp en mystisk flaska och ropar tvärs över alla människorna:
    — Jag såg att min herre har massor av mjäll, ska vi schamponera med Selukos? 
Man kan få komplex för mindre.
    Varför, slutligen, är det ingen som tussar en tidsstudieman på landets frisörer? Luftklippandet måste stoppas! F. n. tar det omkring 20 minuter att klippa sej. Det kunde gå på 15 minuter om luftklippandet rationaliserades bort. Vad menar jag då med luftklippning? Jo, det har ni väl märkt hur det går till? För varje klipp med saxen som barberaren gör i håret gör han tre, fyra klipp i luften. Så här låter det: 
KLAPP klipp-klipp-klipp-klipp. KLAPP klipp-klipp-klipp-klipp, KLAPP klipp-klipp-klipp...