nr 33  1963        
■■ Jag tycker synd om Carl Adam Nycop, Gösta Ollén och Gert Engström och alla andra som bär mustasch. Att mustascher kliar går väl an, att det fastnar mat i dom, går väl an, att dom sticks går väl också an, men jag begriper inte hur killarna står ut med den psykiska press som det innebär att bära mustasch. Jag har just rakat av mej min fyra veckor gamla semesterpröjsare och vet vad jag talar om.
    Nu hade jag en ganska måttfull mustasch och inget sånt där cykelstyre som somliga har i ansiktet. Min täckte precis överläppen och inte mera. Men ändå blev det aldrig någon Clark Gable av mej. Jag påminde snarare om den där rödskäggige bondkorpralen åt vilken dom sa, att
»nästa gång du äter ekorre till middag, så svälj svansen också».
    Omgivningen reagerade mycket hjärtlöst. Varför hände det aldrig på film att Lana Turner knuffade Clark Gable ifrån sej och sa:
    — Gud, Clark, det kittlar så jag tror jag skrattar på mej!
    Det sa min fru varje morron vid morronpussen och sånt verkar hämmande på äktenskapsromantiken. Hustruns envisa påpekande att morronpussen kändes som att vänslas med en gammal svabb bröt så småningom ner en.
  Handlarn, som alltid varit vänligheten själv, ryckte till och vred om nyckeln i kassalådan varje gång man kom in för att köpa två fil och en pilsner.
■  Fru Johansson i lucka 1 på posten begärde legitimation för första gången på 11 år. Och vi som haft många härliga avier tillsammans!
■  Han som sålde en helautomatisk tvättmaskin till oss, bad att få ta upplysningar på mej innan han gick med på 15 månaders avbetalning.
■  Katten fräste och reste ragg och det kostade mej tre burkar fiskbullar i buljong att bygga upp de goda relationerna igen.
    Folk sa mycket:
■  Deltagande svåger: Kliar det inte alldeles förbannat?
 Svägerska: Ska det vara snyggt det där!
 Konduktören på Dalaröbussen: Flåt, strängt taget angår det inte mej, men min herre har ett fiskben i mustaschen! (Allmänt fniss i bussen.)
 8-årig dotter: Pappa, du ser ut som en slusk.
 11-årig son: Va smart, pappa, ska'ru inte färga'n?
 3-årig son: Pappa fägg i näsan!
  36-årig kollega: Vackert, har'u behå på'n  på nätterna?
■  Granne på landet: Ja, e de inte fan vad de växer i år?
    Knäcken, den definitiva alltså, fick jag av redaktionskontoristen Marianne Ryman på SE, som skrattade som om Buster Keaton kommit in på redaktionen och sa: Du blir mer och mer lik Staffan Heimersson för varje dag!
    SE-reportern Heimersson hade en sån där mustasch som släpade i filmjölken på lunchrummet. Han såg så förfärlig ut att vi överlät honom till Aftonbladet. Och när cheferna på Aftonbladet fick se honom så skickade dom honom till Östtyskland. Och östtyskarna måste visa karln ur landet. Jag förstår dom.
    Med tunga steg gick jag i riktning mot barberaren, mötte en bekant på vägen, som sa:
    — Va? Är du i stan, jag trodde det var Faruk!
    Jag sprang sista biten till barberaren.
    — Färgas eller putsas? sa denne.
    — Förintas!
    Vad det känns skönt att vara naken på läppen!
■  Dumt i Farsta centrum: Fem banker har alla kvällsöppet på måndagar och fredagar. Sprid er kära banker, folk har checklön ganska allmänt numera och vill gärna ha kvällsservice hela veckan! . . .
    Dumt i radio och TV: Detta ideliga preciserande av var i landet spaningarna satts in, när någon fängelsekund har rymt. Ska man rymma i dag, så ska man ha en transistor med sej så klarar man sej alltid!
    Dumt på restaurang: Fortfarande står det på notan och matsedlar med mycket fin stil, att serveringspersonalen äger rätt att uppbära 12.5 proc. i tips enligt avtal. Avtal med vilken? Inte med mej i varje fall! . . .
    Dumt i telefon: man ringde och sa:
    — Har SE observerat att det står en tjej och passar telefon medan hon blåser trumpet i toppen av Södra Kungstornet?
    — Visst är det varmt i stan så här års, sa jag, men varför inte ringa till nån annan med era dumma skämt.
    — Men de e seköt, sa killen på indignerad stockholmska. Åk dit å flukta, vetja!
    Nu är man ju en obotligt nyfiken figur. Och sannerligen, detta var vad jag såg:
    
•   Förklaring: Södra Kungstornet lär ursprungligen ha byggts av telefonbolaget LM Eriksson. Dessvärre var i ingen som kunde upplysa om numret till tjejen, vilken av folket i Kungstornet döpts till Fröken Lur.