Stora Hotellet i Örebro, Lilla Matsalen 
nr 14  1976         
    I Lilla Matsalen på Stora Hotellet i Örebro bjuder Janne Halldoff pressen på lunch. Han är i stan för att göra lite reklam för sin senaste film.
•   Man har suttit i Lilla Matsalen med regissörer och skådespelare förr. På 40-talet, när man själv jobbade i stan. Och man väntar på frågan. Förr eller senare är det väl nån som frågar om svensk film saknar idéer. Det var alltid Örebro Dagblad som körde med den frågan förr. Men den tidningen är nedlagd.
    Vid kaffet börjar man bli riktigt orolig. Frågan har inte kommit än. Finns det inget sinne för traditioner kvar i stan? Men då säjer Nerikes Allehanda:
    — Hörrudu Janne, filmidéer. . . är det ont om idéer i svensk film i dag?
    Äntligen!
•   Janne Halldoff svarar:
    — Hörrudu, gå med mej på Vickan en kväll (med Vickan avses restaurang Victoria i huvudstaden). En gång i kvarten kommer det fram en polare som säjer: “Janne, jag har en jävla fin idé till en film. Min farsa va. . . min egen farsa va. . . Kan du tänka dej det Min egen farsa, va. . . Han var alkis! Sitter det inte en film där?”
    Ack om väggarna i Lilla Matsalen på Stora Hotellet i Örebro kunde tala. Då skulle dom berätta om 40-talet.
•   Barbro Kollberg kom för att göra reklam för “Kungsgatan” och sa att Örebro var en trevlig stad. Därutöver hade hon inte mycket att säja. Och vad skulle man fråga om? Has det varit luder själv? Nej, det kunde man ju inte fråga. Man sa: “Hur är det med svensk film, saknar den idéer?”
    Det tyckte inte Barbro Kollberg, hon ansåg det vara en glänsande idé att filma Ivar Lo:s Kungsgatan. Möjligen kunde hon hålla med om. att det var lite konstigt att alla tjejer i filmen som fick gonorré märkte det på att dom fick svarta påsar under ögonen.
•   Dagmar Ebbesen och Adolf Jahr kom med “Hemsöborna”. Dagmar sa, att Örebro var en trevlig stad. Adolf sa, att han alltid gillat Västerås. Han hade lite svårt att hålla reda på hur långt dom hade hunnit på turnén. När Örebro Dagblad frågade om svensk film saknade idéer, sa Adolf att det fanns filmer som var nästan lika tråkiga som en landsortstidning. Då körde Ebbesen Adolf i säng.
    Rut Holm kom till stan med “Fångad av en röst” och sa att Örebro var trevligt. När Örebro Dagblad antydde, att svensk film saknade bärande idéer, sa Rut att “usch ja, men redaktörn kan väl ta en konjak till kaffet för det?”.
    Thor Modéen kom sättande med det ena militärlustspelet efter det andra, tog hela hotellet i famn blåste cigarrök mitt i syna på Örebro Dagblad och sa:
    — Idéer! Va ä dä? Men dä ska jag säjare pojkjävel. att dom har en jädrans bra idé till öppning i nästa revyn på Södran. När ridån går opp står jag och lutar mej med handflatan mot ett hus. Så kommer Söderblom in och säjer: “Tjenare Thor, står du och stöttar huset?”
    —“Javisst”, säjer jag och tar bort handen och hela förbannade huset ramlar. Ä dä inte rolit dä?”
    — Förlåt, sa Örebro Dagblad, men det där är öppningsscenen i bröderna Marx film “En natt i Casablanca”.
    — Vafan säjer du, pojke? Vaktmästar´n får jag en grogg och så ett riks till Dardanell i Stockholm.
    Alf Kjellin kom med “Hets” och sa att det var trevligt i Örebro. På förfrågan tyckte han nog att det tidigare varit klent med idéerna i svensk film, men den här nya Ingmar Bergman, som hade varit regiassistent åt Alf Sjöberg, verkade vara en kille att hoppas på. Hans generation skulle kanske ge den svenska filmen nytt blod.
    Weyler Hirdebrand och en ny kille som man aldrig sett på bio förr, Gunnar Björnstrand, kom med “Nyordning på Sjögårda”. Båda tyckte Örebro var trevligt, trevligare än Kungsör i alla fall, för där hade Weyler fått magknip av en pannbiff på vägen ner. 
    — Idéer? skrek Weyler så att kristallerna klirrade i Lilla Matsalens takkrona. Visst fan finns det idéer, men vem ska göra dom? Jag har tidernas scenario till en Wodehousefilm, men det går ju inte att förhandla med karl'n. Han sitter inlåst på nåt hotell i Berlin tills kriget är slut. Jag har tidernas idé till en film om Ernst Rolf. Men vem fan ska spela Rolf? Anders de Wahl kanske om Sigge Fürst får stå för rösten?
    Viveca Lindfors kom, Allan Bohlin kom, Marguerite Vi by, Harry. Brandelius, Lasse Dahlquist, Karl Gerhard, alla höll dom hov i Lilla Matsalen på Stora Hotellet i Örebro.
    Det var bara en som inte drog nåt folk. Han kom ensam en söndag, satte sej i Lilla Matsalen och förtärde en sallad. Satt där vithårig och icke igenkänd för sej själv vid ett fönsterbord. Men så var det nån pamp i det lokala näringslivet som erinrade sej vem den vithårige var och kastade sej på telefonen för att ringa upp Nerikes Allehanda.
    Där satt gamle kåsören Kåkå söndagsvakt. Mannen sa:
    — Professor Milles, just hemkommen från Amerika, sitter på Storan.
    — Jaha, sa Kåkå och la på luren.
•   Efter en kvart var mannen tillbaka, något förbannad.
    — Här ringer jag och tipsar Allehanda med ensamrätt att professor Milles är tillbaka i Sverige och sitter på Storan, och så kommer ni inte!
    — Vadå kommer? sa Kåkå lugnt.
    — Ni måste väl för fan i våld skicka en reporter och en fotograf? Professor Milles kan ju slinka er ur händerna!
    — Snälla herrn, sa Kåkå, det må professor Milles göra. Vi är så hjärtinnerligt trötta på alla kringresande trolleriprofessorer som tigger textreklam.
    — Är ni inte klok ni? sa mannen i luren. Jag talar om den berömde svenske konstnären professor Carl Milles som vistats i Amerika i många herrans år. Utan att någon enda käft i Sverige vet om det, är han nu hemkommen till Sverige och sitter i Lilla Matsalen på Stora Hotellet.
    Två röda minuter senare sa det slabang i dörrarna till Lilla Matsalen. Blixtar ljungade och intervjufrågorna duggade. Professorn log och besvarade dem alla. Den gången blev det scoop i Lilla Matsalen. Fast det satt långt inne.
    Det är tal om att Stora Hotellet ska läggas ner. Örebro kommun har berövat hotellet alla dess P-platser, gästerna väljer därför andra hotell. Kanske river man kåken. I så fall är jag övertygad om, att det ur ruinerna kommer att resa sej en man som borstar av sej och frågar rakt ut i röken: “Saknar svensk film idéer?”
•   Men än kan man sitta i Lilla Matsalen på Stora Hotellet i Örebro och minnas ett och annat.