Svensska follket kan innte stava...
       nr 8  1974                                
■■ Svenska folket kan inte skriva svenska!
    Det är en ung grek som påstår det, Theodor Kallifatides. Och visst har han rätt. Vi svenskar har aldrig kunnat skriva svenska, det är känt sen länge. Det sa redan de gamla grekerna.
■   Att Kallifatides vågar yttra sej om vår oförmåga att skriva vårt eget språk beror på att han vet vad han talar om. Han sitter i den jury hos Bonniers, som i förra veckan underkände samtliga 180 manuskript, som insänts till förlagets romanpristävling. Har man läst 180 romaner som inte är tryckbara, äger man rätt att vara missmodig.
    — De unga debutanterna bland författarna slafsar med språket, klagar han i en tidningsintervju. De slaktar språket och förslöar det.
    Han är inte ensam om sin kritik.
    Alla som vill borra den nya skolan i sank, har pekat just på unga svenskars oförmåga att skriva svenska och menar att vi skapat en hel generation som inte ens kan stava till generation.
    Sverige är som Hollywood, där stjärnorna måste ha stuntmen för svårare uppgifter, såsom att hoppa från hustak och uttala flerstaviga ord.
    Varje firarvärd i radions program 3 brukar få brev, på vilka det står till “Det ska vi 4”, Sverrjes Radjo.
■   En tandläkare som heter Tom Winell skickade mej en rad häromdagen: “Vi medelålders knegare vet ju knappt vad fritid är men kan stava till det, med nästa generation är det precis tvärtom!”
■   Och en sailor på de sju haven skickar med nordgående flaskpost ett brev, där han säjer: “Jag trodde att jag var taskig på att stava, ända tills jag fick det här kortet i Buenos Aires.” Han närsluter en reklamlapp från en bar i Buenos Aires. Texten är på något som påminner om svenska och lyder:
    “Vällkomma till den SVARTA KATTEN BAR. För FÖsta Gång i Buenos Aires. Vårt ni ska njuta och finnas europeisk musik med orkester, också internationella sjungare serverade för den underbaraste flickor. Det öppnar redan klolkan 16.”
■   Det är illa med svenska språket. Skolministern borde inse vad klolkan är slagen.
    Det finns svenskar som kan stava, men dom kan å andra sidan inte skriva. En kille som jobbar på Riksrevisionsverket berättar att det i samband med en väntad influensaepidemi bestämdes att vissa personkategorier inom verket skulle få vaccin. Men vilka skulle då vaccineras? Jo, en rundskrivelse till personalen gav besked. Den citerade Socialstyrelsens cirkulär i frågan och lät så här:
    “Personer som lider av stas i lilla kretsloppet, speciellt vid mitralstenoser och andra inkompenserade vitier, kardiovaskulära sjukdomar, såsom cardioarterioskleros och essentiell hypertoni med tecken på hjärtinsufficiens, kroniska respirationsrubbningar, t ex vid astma (cave äggallergi), kronisk bronkit, bronkektasier, cystisk fibros, emfysem. avancerad lungtuberkulos m.fl. sjukdomstillstånd med nedsatt lungfunktion, diabetes mellitus och andra ämnesomsättningsrubbningar, rekommenderas fortlöpande årlig vaccination med en injektion — för utnyttjande av boostereffekten — på grund av den avsevärda överdödlighet i influensa som redovisas för dessa personkategorier.”
    Efter detta visste alla besked, särskilt dom som led av stas i lilla kretsloppet och liksom tyckt att dom haft det lite kärvt under mitralstenoserna.
    Dessvärre kan ingen ljusning skönjas vid horisonten. Har vi inte lärt oss stava och rättskriva vårt gamla bussiga språk tidigare, så är det väl inte någon bättring att förvänta just nu, när vi varenda vecka får in nya låneord utrikes ifrån som vi ska lära oss att handskas med.
Vi är ett folk som även för framtiden är dömt att stava wienerschnitzel på 47 olika sätt. På en bar i Karlskoga annonserade dom häromåret med pittsa och på en matservering i Kalmar lockade man med pomtjipps. I ett kommunmötesreferat såg jag ordet prejoritera och en politiker talade i TV om att lösa skärgårdens kommunikationsproblem med heliokoptrar.
    Enda sättet att lösa folkets stavningsdilemma är väl att människor får börja stava som systembolaget gör i sina prislistor, ni vet där det står vino tinnto espannjåll, rioscha och påmmeråll.
    Visst vore detta en ganska rolig läsning?
  Vi skulle skriva till barnens majister åck medela att Pånntuss inte kann kåmma till leckschonen därför att han fått röa hunn.
  Vi skulle skriva till tackseringsnemmden å yrrka avdrag för förhöjda reskåstnadder till arrbetsplattsen.
  Vi skulle skriva till bilreggisstrett åck frammhåla, att oschaken till att vi inte pröjjsatt föschäkringen e att nånn jävel stal julen på Vållvon en kvell för fjoton dar senn.
  Vi skulle skriva till tellegrafvärket åck becklaga åss över tellefånrekningen — så månnga veckningar hadde vi inte i dessemmberr.
  Vi skulle skriva till TV och säja ifrån, att blire inte flera tor modänfillmer snart, såjer vi fan i å pröjjsa lissen sen.
    Sen skulle vi randa nåra rader till majjoren på räjemäntet, där vi eckserserade, åck säja att nu får de va slut med alla jävvla reppetisjonsmöten.
    Åck på hanns majjestets fölseda, när dåmm legger ut lisstorr på Slåtte, då skulle vi tjila opp å skriva: “Hej påre Kal Gusstavv, här seru en kåmmpiss som stavar lika tasskitt som du!”