Tryckfel är något tämligen mnäskligt!
  nr 38 1971
    Det började redan i fredags som numera är SE-dags. Fyra personer ringde inom loppet av en halvtimme och meddelade nästan sluddrande av förtjusning att de hade hittat ett svårt tryckfel i Mummel.
•   En var kollega och sa: I åratal har ni publicerat svenska tidningars tryckfelstabbar på Veckans Klipp, nu går hut hem!
•   En annan var en gammal skolkamrat som pep: Hahaha, tänk om våran gamla majje i engelska, Sudden, såg det där, skulle han rotera i sin grav!
•   En tredje spelade förorättad och sade sej ämna uppsäga prenumerationen om så obildade personer som jag fick fortsätta att skriva i tidningen.
•   Den fjärde som ringde var Sudden.
    — Varifrån ringer magistern?
    — Från Piperska Muren. Olsson följde aldrig med nåt vidare på lektionerna. Men jag följer med Olsson, och jag ser i veckans nummer att Olsson är sej lik när det gäller att stava engelska . . .
    Till alla som ringt och till alla som skrivit, såväl "Besviken prenumerant", "Upprörd i Huddinge" som signaturen "Brush up your English" vill jag bedyra, att jag vet att det heter "Peace in our time" och inte "Piece in our time", men det händer att Peace blir Piece när man ringer in sina bokstäver till tidningen en tidig gryningstimma när a) Man själv är yrvaken, b) telefonmottagaren är yrvaken, c) manusgranskarna är yrvakna, d) korrekturläsarna är yrvakna.
    — Men faktorn i tryckeriet då? brummade en arg lösnummerköpare på Surbrunnsgatan, såg inte han nåt?
    — Han var väl yrvaken han också, vilket är mänskligt. Herrn har kanske hört talas om den mänskliga faktorn? Det är här han jobbar.
    Då la Surbrunnsgatan på luren.
    Egentligen är det märkligt det här. . . man kan skriva hur geniala artiklar som helst utan att en kotte hör av sej, men gör man sej skyldig till en tabbe, ringer halva Sverige. Svenska tryckfel går dock an. Använder man ett engelskt uttryck och det blir schabbel, då ringer hela Sverige. Ändå har ju vi svenskar det så motigt med engelskan. Ni minns han som gästade en engelsk bondgård och ville slipa sin morakniv men såg att veven fattades på slipstenen. Med kniven i hand gick han till bonden och sa: "Where is your wife, I want to sleep."
•   Och ni minns han som vaknade upp i Hamburg en morgon med suddiga minnesbilder och en helt obekant tjej i sängen. Han sa: "What are you for one, I don't feel again you?"
    Det är nog riktigt att tryckfelens popularitet bottnar i det kända förhållandet att skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Jag brukar i såna här sammanhang erinra om den gamla frisinnade Nerikes-Tidningen som av hänsyn till sina många frireligiösa läsare aldrig införde reklamnotiser för folkparken i Örebro. När man sedan äntligen bestämde sej för att börja med sånt, debuterade man med reklam för en programpunkt som åtminstone hade någon liten kulturell anstrykning. I Nerikes-Tidningen hette det alltså:
   "Lutsågaren Olle Nygren till Örebro".
    Hela stan hade väldigt roligt åt lutsångaren som blev lutsågare, och Nerikes-Tidningen, som var noga med allt, såg sej föranlåten att korrigera historien dagen efter. I en rätt undanskymd notis läste man sålunda, att "ett beklagligt tryckfel råkade i går insmyga sig i våra spalter. Olle Nygren fick där en något egendomlig titel. Som den intelligente läsaren vet är herr Nygren en lustångare."
    Nygren fick en ovanligt varm applåd när han nådde Örebro den kvällen.
•   Dan därpå klämtade klockan för Nerikes-Tidningen igen. I en stor trespaltig annons för ett kyrkligt friluftsmöte där en pastor Johansson skulle spela och sjunga, stod det: "Alla hjärtligt välkomna. Pastor Johansson spexar och sjunger."
    Han fick nog en varm applåd, han också. 
    Veckan därpå var det Nerikes Allehandas tur. Redaktionssekreteraren Anton Jansson, stor entomolog och hedersdoktor på skalbaggar i det civila, skulle skriva en ledare om det stora problemet i Örebro på den tiden, röklukten från pappersbrukets skorsten. Han var mycket noga, Anton, så han läste korrektur själv på ledaren och begärde revider i det oändliga innan han var nöjd. Ändå började ledaren så här, när den väl kom i tidningen:
    "Det luktar illa i Örebro när det blåser från ett visst hål."
    Det blev förstås applåder igen.
    Hur mycket teknokraterna utvecklar vår värld, så kommer tryckfelen att bestå, för det finns mänskliga faktorer på alla tidningar.
•   Det var inte så många år sen man läste att Italien förlorade mot Tyskland i fotboll och föll på Elfmeter. Denne uppgavs vara en av de tyska lagets förträffligaste spelare. Dom som läst tyska, visste förstås att "Elfmeter" betyder straff.
•   Fortfarande ser man i vissa landsortstidningar som ståtar med inringda rapporter från riksdagen i Stockholm att Svenska Dagbladets förre chefredaktör Allan Hernelius (m) kallas för herr Nelius.
•   Fortfarande dör det snickare som sörjes av två dörrar och en son.
•   Fortfarande finns det ett rikt underlag för vår omtyckta avdelning "Veckans klipp".
    På sistone har radio och TV ställt upp som ivrig leverantör av tokroliga formuleringar. Av min post att döma rönte Plex Petersson folkets varma uppskattning när han från EM i Helsingfors ropade i TV:
    — Och nu ska det bli skojigt att se damernas häck.
    Men när Plex dan därpå i all högtidlighet meddelade svenska folket att "vi har inte många finnar i häcken i dag", så var det kanske en och annan som ringde Klagomuren och påpekade att Plex bör behålla sitt privatliv lite mera för sej själv.
•   Formulera, det är svårt det. Senast i morse läste jag en annons om en sko som uppgavs vara "handgjord för din fot".