nr 27  1966        
■■ Säja vad man vill om Sara-krogarna, men hitta på kan dom. Som nu i sommar när man måste vara utrustad med lexikon för att få en bit mat.
    — Förlåt en yngling som har lite tjall på allmänbildningen, sa man till hovmästarn på Östermalmskällaren, men det här charcoal grilled mutton with scrambled eggs, är det bra?
    — Jättefint, försäkrades det.
    — Jag förstår att det är nåt grillat med äggröra, men charcoal grilled mutton, vad är det?
    — Glödhoppa, sa hovmästarn förklarande.
    — Aha!
    Vad i herrans namn är glödhoppa för något? Jo, visade det sej, det är fårbog grillad över glöd.
    Varför inte säga det då? Varför krångla till en enkel maträtt på alla språk som finns! Jo det är ju Homecoming year i år, och det är Saras mening att alla smålänningar, som varit utvandrade till Minnesota sen sekelskiftet, ska känna igen sej när dom kommer home och går på krog.
   Grilled herring old fashioned style betyder inte sillhoppa utan sill i kapprock.
   Pancakes farmer’s style låter som en festmåltid på centerpartiets kongress, men betyder helt enkelt tunna fläskpannkakor med lingon. På franska heter det Crepe Rådom.
   Potato griddle cakes with pork visar sej vara rårakor.
   Cheese cake from Småland är ingen fyrfärgsflicka utan alla homecomers benämning på småländsk ostkaka med kanelsås.
    Och den bildade inser förstås blixtsnabbt att Grandma’s meat balls with cream sauce and cucumber är Mormors köttbullar med gräddsås och pressgurka.
    Däremot har Sara i sin iver att tillmötesgå alla homecomers glömt bort att översätta våra vanligaste restaurangdrycker till engelska språket. Får man stå till tjänst med en liten komplettering?
   En snaps — A devil under the nose.
   En konjak — One Peoples Brandy.
   Både och — Two white and one brown.
   En likör — A captain-lieutenant.
   En starköl — One strongbeer.
    För övrigt berättas det om homecomern som beställde en Manhattan på en av våra guldkrogar och fann att det simmade en liten bit persilja mitt i drinken.
    — Vad är det här? sa homecomern.
    — Manhattan förstås, sa kyparn.
    — Men det här gröna då!
    — Det är Central Park, sa kyparn.
    Man får inte vara dum i det jobbet.
    Att råka i svårigheter med språket, det behöver man inte vara homecomer för. I dansk TV förekommer det en programpunkt som heter »Krydsild», vilket betyder korseld. Det går ut på att några journalister korsförhör något stackars intervjuoffer. I danska TV-programmet stod det så här: "21.15 Krydsild". Men när Aftonbladet skulle bjuda sina läsare danskt TV program, stod det så här: "Kryddsill. En gäst i studion får svara en journalist på närgångna frågor."
    Vackert AB, 5 poäng för den grejen!
    Semestern har nu lamslagit landet och det har inte varit så gott om parkeringsplatser i stan sen digerdöden gick. En påpasslig fotograf från Småland skickade mej ett kort som tyder på att även väckelserörelsen ligger nere så här års:
    
    President de Gaulle blir större och större för varje politiskt schackdrag han tar, men en världspolitiker blir som bekant aldrig riktigt stor förrän folk börjar dra historier om honom. Och nu har det hänt, en historia om de Gaulle har börjat cirkulera i världspressen. Mummel gratulerar och citerar:
    Charles de Gaulle ligger hemma i snuva, kabinettet sammanträder och diskuterar var man skall begrava den store. De älskar honom alla, och unisont föreslår regeringen att de Gaulle måste vila under Triumfbågen.
    Senare frågar man de Gaulle om han vill vila vid sidan av den okände soldatens grav under Triumfbågen.
    de Gaulle fnyser indignerat:
    — Jag vid sidan av en okänd. . .
    Man försöker igen. Pompidou har en fin idé: Man kan ju försöka i Invaliddomen, där Napoleon är begraven.
    de Gaulle:
    — Jag vid sidan av den lille knatten.
    Regeringen tänker hårt, och så kommer utrikesminister de Murville upp med den stora idén: Han har genom sina förbindelser hört att det finns en ledig plats i Uppståndelsekyrkan i Jerusalem vid sidan av Jesu grav.
    Alla är entusiastiska och tror att man funnit den idealiska lösningen på problemet. Men då blir plötsligt premiärminister Pompidou osäker. Han säger:
    — Kolleger, men tänk om han uppstår igen på tredje dagen. . .