Vad vet Fåglum om gaffelbaljor?  
             
 

nr 24  1968
■■■ Gösta Ollén cyklar i Expressen, Eric Sandström cyklar i radion och det är klart att man måste hänga med så man köpte en cykel.
    — Bäst du tränar, sa folk.
    — Larv, sa man, kastade sej i sadeln och brakade rakt in i en häck och fick gapet fullt av små blad och en blå lapp som det stod Spiraea Arguta på.
    Det stämmer tydligen att cykelåkning ska vara så utvecklande. Detta var första orden på latin som kom över mina läppar.
  Inte kunde man väl tro att man skulle glömma konsten att cykla, gammal springschas från Vasastan som man är! Har man trampat paketcykel i Stockholms 30-talstrafik, som var tätare än ni anar, har man tappat kedjan, i Götgatsbacken och klarat saken med Kornhamnstorg som landningsbana, har man styrt en tungt lastad cykel med vänster hand och hängt fast i en lastbil från Sabis mellan Kammakaregatan och Älvsjö för att slippa trampa, ja, då behärskar
man sin cykel. Men herregud, det är ju snart 30 år sen.
  En kompis som heter Jansson sa att han hade någonting för mej, Arméns Cykelmaterielinstruktion (ACMI) fastställd 1943 och utgiven av Landförsvarets kommandoexpedition Bokdetaljen. 
    — Här står allt du behöver veta, sa Jansson.
    Cykeln framhåller instruktionsboken, består av följande huvuddelar: ram, styre, framgaffel, vevparti med kedja, fram- och bakhjul, framhjulsbroms, stänkskärmar och sadel.
    Skriftens författare hemfaller åt detaljerade beskrivningar av dessa huvuddelar. Sedan kastar han sej raskt in på lika uttömmande skildring av smådetaljerna. Ett ex:
    "Pedalerna bestå av inre och yttre pedalplåtar, pedalgummin och pedalhylsa. I pedalhylsan ligger pedallagret, som består av inre och yttre pedalskål, inre och yttre kulhållare med kulor, pedalkona, pedalmutter med bricka samt pedalkapsel. Den inre konan utgöres av pedalaxeln. Muttrarna hålla fast pedalerna vid pedalaxlarna, som äro inskruvade i vevarna. Pedalerna äro höger- och vänstergängade liksom vevpartiet". 
    Och allt detta har man trampat på!
    Däcket ägnas en lika vacker redogörelse, fast man blir lite förvånad när författaren understryker, att blankslitna däck
inte är något att vara skraj för. Åk bara! Så här heter det:
     "Däcket består av en kanfasstomme av dubbla lager cordväv. Mellan cordvävslagren ligger ett tunt lager gummi. Utvändigt är däcket belagt med en slityta
av gummi. Den del av slitytan som ligger an mot marken benämnes slitbana. Denna är försedd med mönster i form av  nabbar. Nabbarna är i allmänhet ca 1 mm tjocka. Under nabbarna ligger ett gummilager på omkring 2 mm tjocklek. Är en ring blanksliten, behöver den därför ingalunda kasseras, då den i så fall endast är sliten till en tredjedel."
    Körning av cykel ska ske med iakttagande av god hållning, något framåtlutad, framhålles det. Trampningen skall
äga rum i jämn takt och bör ske med fotbladen." Det där sista med fotbladen är viktigt att understryka, för det kan ju finnas nybörjare som inte begriper nånting utan försöker stå på händerna och cykla.
  Numera när det är så populärt att ha cykeln med sej i bilen för att kunna bila ut genom tullarna och sedan byta till cykeln när man nått fram till en för cykling lämpad landsbygd, är det värdefullt att veta hur man packar cyklar i bil. Är man som vi fem personer i familjen, så har detta sina problem. Men arméns cykelinstruktörer har tänkt även på detta, så nu vet ingen hur många cyklar det ryms i en Volkswagen. Man kan göra ett paket av cyklar och bogsera detta efter bilen!
    Hör bara:
    Transportkoppel för 4 - 5 cyklar ordnas på följande sätt: För hopsättningen av transportkoppel behöves 3 man. Förste man tar en cykel, den bärande cykeln, tillser att vänstra pedalen står framåt och något lägre än den högra, ställer sig därefter framför cykeln, vänd mot denna och fattar med båda händerna om styrstången. 
   Andra och tredje man taga var sin cykel samt ställa sig, andra man till vänster och tredje man till höger om den
bärande cykeln, och göra därefter helomvändning med respektive cyklar, varvid tillses, att den pedal, som efter vändningen befinner sig närmast den bärande cykeln står rätt upp.
    Andre man lyfter sin cykel och hänger den med pedalen på den bärande cykelns packningshållare intill dennas bakgaffel. Tredje man lyfter upp sin cykel och hänger den på den bärande cykelns packningshållare så långt fram som möjligt. Härvid tillses att de hängande cyklarnas bakhjul stöda mot den bärande cykelns pedaler samt att deras packningshållare komma att ligga under styrstången på den bärande cykeln, så att denna kan styras.
    Andre man spänner en rem om de tre cyklarna så, att remmen går runt över ramen på den bärande cykeln och under stänkskärmarna framför bakgafflarna på de hängande cyklarna, under det att tredje man sammanbinder styrstängerna med en rem. Den fjärde cykeln läggs därefter med kedjehjulet uppåt och framhjulet bakåt ovanpå de sammanbundna cyklarna och i dessas längdriktning. Vid behov kan ytterligare en cykel läggas ovanpå det färdiga kopplet.
    Kopplet får icke dragas baklänges enär den bärande cykelns pedaler i så fall rotera.
  Ändå var det just detta som familjen sa, när jag föreläste ur detta kapitel av boken: Dra mej baklänges! Dom har inte fantasi nog att inse hur pass viktigt det är att man behandlar cyklarna på rätt sätt. Ens tre barn är mycket olika varandra i karaktär och vanor, det är egentligen bara på en enda punkt som dom är riktigt samstämmiga och det gäller cykelns parkering. Samtliga parkerar cykeln genom att släppa den så att den
faller med ett brak till marken.
  Det skrivs så mycket om bröderna Fåglums bravader i dessa dagar. Har dom reda på att vevlagret består av vevlagerkronor och vevlagerkulskålar samt vevlagerhus och att vevlagret skyddas av höger och vänster dammskyddskapsel? Och att framgaffeln är lagrad i styrhuvudet och består av gaffelrör, gaffelkrona och gaffelbaljor, vad fåglum vet bröderna Pettersson egentligen om det?
    Arméns cykelmaterialinstruktion ska hädanefter bliva min lektyr.