VETTVILLINGAR. . .
    
Manus är donerat av Gits efterlevande (SvD: MITT I TRAFIKEN med GITS 1978.09.03)

■■■ E 4 (SvD) Eftersom svenska bilister kroniskt överstiger fartgränserna så är det fel på fartgränserna, säger förespråkare för högre hastigheter, framför allt på Europavägarna. Men att svensken i gemen nonchalerar hastighetsgränserna förefaller vara en myt. SvD körde Stockholm - Helsingborg tur och retur med mätarnålen darrande precis på gränsen.
   Och visst blev vi omkörda, men bara av ett fåtal. Vi blev närmast imponerade av den disciplin som till vardags råder på E4.
   Har vi förlorat all moral på vägarna? Nonchalerar vi fartgränserna? Är det riktigt, som hemvändande semesterbilister säjer, att vi bör höja fartgränserna, eftersom ingen ändå bryr sig om dem? Är vi numera en nation av fartdårar?
   SvD har varit ute i veckan och tagit pulsen på E 4:an. Vi startade från Stockholm mot Helsingborg med föresatsen att köra sträckan hela tiden tangerande fartgränsen, 70 km där det råder 70, 110 där det är 110.
   — Ni blir årets mest omkörda bil! sa experterna när vi for.
   Hur gick det? Njaa, låt oss säja, att resultatet blev lite överraskande.
   Start klockan 09.00 onsdag morgon. Den förste som kör om oss på Essingeleden är en lastbil med en svart labrador i framsätet som tycks fnysa åt oss. När det blir 90 på Södertäljevägen har vi blivit omkörda av 15 bilar varav två lastbilar och tre taxi. Innan Skärholmen är vi omkörda av sju bilar till,
däribland en Audi med dekal i bakrutan på vilken det står “Här ser ni en som håller undan”.
   I Vårbybacken får vi vår första chans att göra en omkörning själva, en dansk i en spenatgrön minibil. I Hallunda får vi ställa oss på bromsen, för en
VW-buss kör om och sneddar sen framför nosen på oss för att svänga in i Hallunda. På motorvägen mot Södertälje ser vi en röd Saab komma ikapp oss som en kanonkula för att köra om. Vi lyfter kameran för att ta en plåt, men se då tvärnitar han och lägger sej fogligt i vårt kölvatten. Ibland skymtar vi honom långt akterut som under den långa hastighetsbegränsningen i Vagnhärad, sen försvinner han igen. När motorvägen ner mot Nyköping tar vid, har vi en kö bakom oss. Plötsligt kommer hela svärmen, med silverfärgade representationsbilar av märkena BMW och Mercedes, framförda av silverhåriga herrar.
   Åker man precis så fort som skyltarna tillåter är man i Nyköping på 1 tim och 13 minuter, inte dåligt på exakt 10 mil. Man är i Norrköping på (15,9 mil)
1 tim. 58 minuter. Vi slipper bli försenade av den klassiska gula spårvagnen som ännu tillåts korsa E 4:an mitt i stan. Från Södertälje och hit har vi, blivit omkörda av 23 bilar. Själva har vi klämt ett tiotal. Men var är gubben i röda Saaben?
   Han var vid försvinnandet iförd rutig keps och rödrandig slips. Efter 2 timmars körning har vi tillryggalagt 17 mil, ett snitt på 85 km/tim. Vid Norsholm släpper vi förbi en belgare i världens minsta Fiat, han sken över hela ansiktet. Kl. 11.20 pekar trippmätaren på 20 mil efter 2 timmar och 20 minuters körning.
   Vi är i Jönköping kl. 13.30 men får då räkna bort 45 minuters matpaus i Mantorp. Från Norrköping till Jönköping blir vi omkörda av 27 bilar, påfallande många av dem är tyskar som uppenbarligen har brått hem efter augustisemestern. Själva gör vi ett tiotal omkörningar, mest nyttofordon som artigt håller till höger ut på banketterna, fast ingenting i trafikstadgan tvingar dem.
   Det är en tyst dag på E 4:an, motorvägen förbi Huskvarna in mot Jönköping ligger helt öde sånär som på vår tappert morrande Saab.
   Men på de smala vägarna över småländska höglandet genom sådana brusande tätorter som Vaggeryd, Skillingaryd, Klevshult och Värnamo, skapar den tunga
trafiken långa köer.
   Den första liftaren för dagen ser vi i Traryd, 47,8 mil från Stockholm.
   Den första trafikövervakande polisen möter vi utanför Markaryd efter 49,4 mil.
   Dagens första mopedist kör vi om efter 53,5 mil. Han har hjälm.
   KL 16.28 är vi i Helsingborg efter 57,3 mil av absolut odramatisk körning. Vi har varit på väg i 7 tim. 28 minuter, använt en effektiv körtid på 6 tim. 36 minuter. Vi har kört om 36 bilar och blivit omkörda av 94 bilar, räknar vi ut efter genomgång av körprotokollet i ett soffhörn på Mollberg. En rödbrusig herre i rödrandig slips blänger på oss, möjligen är det gubben i röda Saaben.
   Var har alla vettvillingar varit i dag? Var är den majoritet av svenska bilister som trotsar alla fartgränser? Kan vi dra några bestämda slutsatser av den här körningen? Eller var denna onsdag den 30 augusti ett undantag? Vi bestämmer oss för att köra lika lagenligt torsdagen den 31 augusti.
   Protokollet från den resan säjer, att vi då använde en effektiv körtid på 6 tim. 34 minuter tillbaka till Stockholm trots spöregn under halva vägen. Protokollet säjer också, att vi blev omkörda av 51 bilar, medan vi själva körde om 141, varav 98 personbilar, 36 lastfordon, 1, buss 6 arbetsfordon.
   Ende busköraren på sträckan var en spanjor som blev otålig i kön efter tre lastbilar med monteringsfärdiga smålandshus och tog sig förbi med två riktigt präktiga vansinnesomkörningar i kurvorna,
   Damen, som svängde ut från bensinmacken strax söder om Skillingaryd, mitt framför nosen på oss och försvann genom samhället med gasen i botten,
var, inte dålig hon heller. Men hon var ursäktad, ty hon hade en livslevande katt sittande i håret på sig. Gud välsigne både katt och matte.