BÅTSPRÅKET. . .

Manus är donerat av Gits efterlevande (SvD Söndag med GITS, 1979.07.15)

■■■ DEN BÅTVÄRLD som just nu flyter omkring på svenska semestervatten gör tydligen ingenting annat än håller masken.
   Detta stod klart för mig i går när jag gick in i Fiskarhamnen på Dalarö och väntade på främmat från stan. En båthamn i skärgården är ett ganska intressant ställe att vänta på. Där träffar man ett myller av färska seglare som anstränger sig för att snabbt lära sig sjömanskap och bli accepterade av den övriga båtvärlden.
   ─ Det blåser bra idag, säger man till en som är så färsk att prislappen ännu sitter kvar i nacken på oljestället.
   ─ Oh ja, svarar han, vi fick en riktig körare ute på Mysingen i morse!
   ─ Jag brukar släppa på bratinerna när det blåser mer än 10 m/sek, säger man.
   ─ Det är inget dumt sätt, säger den färske och flackar med blicken.
  Han borde veta att det inte finns något som heter bratiner.
  EN ANNAN gnällde för att storfallet hade rappat ur taljan i masttoppen så att han måste hissa upp ett barn i båtsmansstol för att trä i det igen.
   ─ Då skulle du ha sett i torsdags, säger jag. Jag fick fel toppgigen mitt ute på Nämdöfjärden. Har du varit med om det någon gång?
   ─ Usch, ja, säger mannen, sånt är ett helvete.
  Därpå försvinner han i ruffen, förmodligen för att leta i handböckerna efter vad "toppgig" är för något. Han kan leta tills han stupar.
  PÅ EN AV bryggnockarna ligger Lindgren, en polare i mattbranschen, med sin nya Scampi.
   ─ Ny för året, förklarar han stolt.
   ─ Jaså du, säger man. Ja, Brunnberg på lagret har köpt en Maxi 87:a. Det är ju inte klokt egentligen, Brunnberg som inte ens vet hur man splejsar en traljer.
   ─ Oj då, sånt måste man kunna, säger Lindgren och seglar med pannan i djupa veck.
  Resten av semestern kommer han att grubbla över vad traljer är.
  EN KILLE i oljig overall kommer släntrande. Det är Moje från varvet som kan allt om båtar och motorer. Den lurar man nog inte, men det kostar ju inget att försöka.
   ─ Tjena Moje, har du bakfejdrar till Volvo Penta inne?
   ─ Nej hurrö du, säger Moje, de är slut, men vi får in på måndag.
  Det är tydligen bara skumt som dväljs i denna båtvärld.
  MEN MAN får förstå folk. Det marina fikonspråket vimlar av så många onödiga konstiga ord att ingen ids lära sig allt, samtidigt vill man för död pina inte erkänna att man har blottor i kunnandet. Man håller masken. Därmed blir man ett offer för folk som har sinne för practical jokes.
   ─ Jag hörde dig när du startade i morse, säger grannen A till fritidskeppare B. Det lät konstigt. Du borde låta någon titta på din växelkondulatur!
  B åker till varvet men återvänder blixtrande arg och jagar A över hela ön. Växelkondulatur? Alla gapskrattade på varvet.
  IBLAND är det tvärtom. Jag brukar berätta historien om Osvaldsson som hade fått fel sin fingeling. Alla läsare av Svenska Dagbladet vet förstås att ordet fingeling är det marina ordet för de gångjärn i akterspegeln, i vilket man hänger båtens roder.
   Det finns i allmänhet fingelinger på varje plattgående båt, även på somliga spetsgående. Osvaldsson kom till ett av varven här ute men det var lördag och varvet låg öde.
   Osvaldsson ringde på hos varvsägaren, men endast varvsägarens hustru var inne. Osvaldsson sa:
   ─ Snälla fru Nyberg, jag har fått fel på min fingeling och det är lördagskväll, vad ska jag göra?
  Varvshustrun slog igen dörren mitt framför näsan på Osvaldsson. Men hon öppnade köksfönstret och röt:
   ─ Otäcka karl, ni får väl vända er till Inge & Sten som alla andra.
  Så ligger det till i båtvärlden.