Dags att spänna en båge

Manus är donerat av Gits efterlevande (SvD Söndag med GITS, 1978.08.03)

■■■ DET SKJUTS för lite med pil och båge nu för tiden. Därför var det roligt att på denna förträffliga sida läsa Bengt Frithiofssons rapport om den danske storviltsjägaren, greve Gregers Ahlefeldt-Laurvig-Bille, som har ett helt slott på Fyn tapetserat med antiloper, bockar och vildsvin, samtliga nedlagda med pil och båge.

   De
t finns alltså entusiaster som fortfarande håller på.
   Även jag har i någon mån bidragit till att vidga intresset för jakt, med pil och båge. Det fanns en kvällstidning en gång som hette AT. När jag kom dit som nyanställd reporter, sa notischefen Kjell Öberg, numera chef för Invandrarverket, att jag skulle vända mig till inrikeschefen, Pekka Langer, numera chef för Svensktoppen och av honom få mitt första uppdrag .
   ─ JASÅ DU ÄR den nye, sa redaktör Langer. Ja då får du gå ut på stan med en fotograf och göra "Vi tre på baksidan" till i morgon. Det pigga kvällsbladet höll sig nämligen med en liten intervjuspalt på sista sidan där tre personer fick yttra sig om något aktuellt ämne.
   ─ Vad ska jag fråga om? undrade jag.
   ─ Jo, sa redaktör Langer och drog fram ett exemplar av tidskriften "Svensk jakt". Det står en intressant artikel här om en jaktvårdare som heter Wesslén.
Han föreslår att man skall skjuta björn med pilbåge.
   VISST VAR DET EN intressant artikel. Jag vill minnas att det gick ut på att pilen är en mera omedelbart dödande projektil, än en bösskula. Alla som har skjutit björn med bössa vet att björnen har en mycket svår dödsdans att genomlida innan han stupar.
Wesslén ville påstå att sköt man björnen med pil skulle den smälla av på fläcken.
   Fotografen och jag gick ut i den del av världen som heter Norra Bantorget för att hugga tre lämpliga intervjuoffer ur folkmyllret. En buss från förorten bromsade in och det bara drällde ut intervjuoffer på trottoaren.
   VI SPÄNDE ögonen i en husmor från Duvbo, lyfte på hatten och sa "goddag, det här är från AT. Tycker ni att man ska skjuta björn med pilbåge?" Husmodern svarade att det här med jakt ville hon inte lägga sig i. Jakt, menade hon, är en sysselsättning för överklassen och den bar sig väl åt hur den ville?
   En ung man som just tände sin Robin Hood la pannan i djupa veck och tyckte efter en stunds funderande att det kunde ligga något i tanken att använda pilbåge i stället för bössa. "Men då fåre vara en stöddi båge feståss."
   EN SYNPUNKT till så skulle uppdraget vara genomfört. En stor kommunalarbetare i keps och kort vindtygsrock stoppades och fick dagens spörsmål.
   ─ Va frågar ni om sånt för? undrade han.
   Då drog vi bakgrunden med Wessléns artikel, dödansen och hela faderullan. "Och dagens fråga lyder alltså: Ska man skjuta björn med pilbåge?" Kommunalarbetaren såg oss stint i ögonen och svarade:
   ─ Du grabben, personligen brukar jag langa sten på dom jäklarna!
   SEN DESS har jag aldrig hört talas om jakt med pil och båge, inte förrän den danske greven, trädde fram på Marginalen i tisdags. Heder åt honom.
   Om det är riktigt, som husmodern från Duvbo förmodade, att jakt är en sysselsättning för överklassen, får vi väl rikta en maning till denna överklass att följa den danske storviltgrevens exempel. Fram med pil och båge . . .
   Wilhelm Tell på er grevar och baroner!