Stora Elvisturen

Manus donerat av Gits efterlevande (SvD Söndag med GITS, teckning Sven Rydén. 1982.08.08)

■■■ I en svart likbil med rosafärgad klädsel och sorgkantade kuddar och en speaker som gråter i mikrofonen färdas vi genom Memphis på the big Elvis tour för nio dollar. Här är Loewes Palace där han hade sitt första jobb, här är Crown Electric där han körde truck, här är Humes High School, Elvis Presleys skola, men stopp där. . . kliv inte ur bilen, för då blir ni nerslagna och robbade. Det här är den tuffaste delen av stan.
   Det var nu inte för Elvis Presleys skull vi kom till Memphis, det var Mark Twain och Huckleberry Finn- romantiken som drev oss. Den kunde vi dock glömma liksom hela Memphis har gjort. I dag är det bara Elvis som gäller. Legenderna kring hjulångarna som förde jazzen upp till mellanvästern från Dixie genom sådana ambassadörer som Joe King Oliver och Louis Armstrong och Fate Marable, är det ingen som ens nämner i några mikrofoner. Blotta floden är ju en saga. Första kvällen ser vi solen gå ner i densamma och måla det chokladbruna vattnet i purpur medan hjulångarna Delta Queen och Memphis Queen stävar mot strömmen nedlastade till relingen av turister från hela världen.
   Men glöm hjulångarromantiken också, när man tittar närmare på dem morgonen efter, visar de sig ha dieselmotor och propeller. Hjulet där bak hänger med och snurrar mest för syns skull.
   Adjö Mark Twain, adjö Huckleberry Finn, adjö Louis Armstrong, adjö Old man river, i Memphis 1982 är det bara Elvis Presley som gäller.
   Men inte riktigt ändå. På Beale street står W. C. Handy staty. Det var han som komponerade "Mr Crump" 1909 på hösten. Publiken älskade låten under namnet "Memphis Blues". 1912 kom "Beale street blues", döpt efter gatan där bluesen föddes. 1914 blev W. C. Handys band så aktat att det fick spela på Overton Park Shell och när Handy dog 1958, berömd och spelad över hela världen, fick han en staty i ändan av gatan. Han slapp att uppleva upploppen våren 1968 när större delen av Beale street lades i ruiner och Martin Luther King fick sätta livet till. I dag är den avspärrad, ty Memphis kommun har äntligen bestämt sig för att stämpla den som kulturreservat och restaurering pågår.
   Och i andra ändan av gatan har man just rest ännu en staty i brons, Elvis Aron Presley, who else.
   Egentligen var han ju inte alls härifrån utan från en okänd håla i Mississippi där pappa Vernon jobbade i lantbruk och mamma Gladys i fabrik. Familjen flyttade till Memphis i Tennessee när Elvis redan var i tonåren och fick ta enklare påhugg för att hjälpa till med familjens försörjning. På bion Loewes Palace fick han kicken som biografvaktmästare för att han mottagit gratis godis av konfektförsäljerskan, på Crown Electric körde han truck. Allt det här får vi veta genom likbilens högtalare. Guiden som pratar blir allt högtidligare ju närmare vi kommer den historiska platsen.
    Nu är vi där, säjer han med tonen som en som fört femton turister till det innersta av Tutanchamons grav.
   "Där" är ett oansenligt garage på en hörntomt i det lilla Memphis. Men det står "Sun studio" på en skylt och innanför dörren sitter en kicka som tar två dollar i entré.
    Det ser inte mycket ut för världen där inne, säjer hon och pekar med tummen över axeln, men det är historia! Här sjöng Elvis in sin första platta, här föddes rock'n rollen!
   Det är en ganska ruffig lokal på kanske 50 kvadratmeter. Runt väggarna står några dammiga 50-tals- förstärkare, sådana där med rör som användes innan transistorerna kom. Mitt på golvet mellan skärmar av masonit står några trummor, en gammal basfiol och en desarmerad gitarr utan strängar. Ett stativ med en mikrofon av samma årsmodell som Jerring använde när han refererade det första Vasaloppet, kompletterar möblemanget. I fonden en glasbur, sannolikt kontrollrummet.
   Truckchauffören Elvis hade varit här några gånger och sjungit in låtar för privat bruk. Hans lycka gjordes när han slog sig ihop med ett par andra grabbar som studioinnehavaren Sam C. Phillips spanat in som lovande talanger. Det blev emellertid inget fjong på låten under repetitionerna och i en paus föreslog Elvis att man skulle byta låt och ta en han kunde utantill och spela den som han brukade göra hemma i köket. Den hette "Thats all right, mama". Grabbarna klämde sta och Sam C. Phillips kom ångande ur glasburen och undrade vad i helvete dom höll på med?
    Förlåt, stammade Elvis, men det var ett litet experiment.
    En gång till! röt Phillips och startade bandet.
   Sen tog han sitt band, knatade raka vägen till den lokala radiostationen, vars discjockey villigt lät sig kommersiellt utnyttjas och spelade bandet i radioprogrammet samma dag. Låten slog så det dånade.
   För den första miljonen Phillips tjänade på Elvis byggde han en ny studio, sedan sålde han Elvis Presley och hans låtar till RCA och på den vägen fortsatte det ända till 1977 när idolen dog på sitt minislott i utkanten av Memphis, fet, ensam och vid obduktionen full av åtta olika sorters knarkpreparat, vart och ett i en koncentration som kunde ha avlivat en oxe.
   "Thats all right mama" snurrar på skivtallriken medan guiden rabblar sin eviga läxa om en idols födelse. Här i denna dammiga lya var det minsann också som storsäljaren "Heartbreak Hotel" kom till. Här var det som Johnny Cash sjöng in sina första succéer. Här var det som Jerry Lee
Lewis började.
   Visst är det en historisk plats. Likbilen rullar vidare. I förbigående pekar guiden ut motellet där dr Martin Luther King lönnmördades på balkongen i förbigående pekar man ut huset där Tennessee Williams satt och skrev "Katt på hett plåttak", i förbigående nämns att Memphis är den enda stan i USA som har flera kyrkor än bensinmackar, i förbigående säjs att Memphis är parkernas stad, berömt för sin zoo.
    Metro Goldwyn Mayers rytande lejon kommer från Memphis! ekar det malligt ur högtalarna.
   Här och där lyser Mississippi fram i gatumynningarna. Det är många s i Mississippi, ett av de vackraste s:en gör floden just i höjd med Memphis som i fornstora dar var utskeppningsort för det mesta av Tennessees bomull.
   Men sånt får man veta bara i förbigående. Huvudrollen har Elvis. 
   Här är tivolit han brukade hyra för att roa sig alldeles ensam.
   Här är det lilla apoteket där han köpte all knark som hans dr George Nichopoulous så generöst skrev ut.
   Här är grillrestaurangen vars biffar Elvis älskade.
   Här är Nathan Noviks pantbank på Beale Street där Elvis köpte sin första gitarr.
   Här är sjukhuset dit han fördes sedan dom hittat honom död på toa. Där uppe, andra fönstret från höger på 16:de våningen var det han låg.
   Likbilen med femton turister och en guide med sorgflor på stämman bromsar upp framför Graceland, minislottet på 18 rum och 13 acres tomt som Elvis köpte för 100.000 dollar av en californiamiljonär 1957. Det var då Bob Hope sa på radio: "För två år sedan kunde han inte stava till Tennessee, nu äger han det".
   Speakern går ner i en viskning som liknar en akustisk spagat när han meddelar:
    Ni kan vandra uppför kullarna, ni kan ta vilka bilder ni vill, ni kan bringa Elvis Presley er sista hälsning!
   Sen är det bara Graceland souvenircentrum kvar. Kring en väl tilltagen parkeringsplats, free parking for Elvis fans, ligger ett antal varuhus som alla har det gemensamt att de säljer Elvis-minnen. Det är Elvis-muggar, Elvis-lampor, Elvis-kuddar. Det är Elvis-tröjor, Elvis-byxor, Elvis-dojor. Det är Elvis-ringar, Elvis-kammar, Elvis-speglar. Det är Elvis-skivor, Elvls-dockor och Elvis-pennor. Det är Elvis-hattar, Elvis-mössor och Elvis Presley själv i olja med guldram. Nästa gång vi kommer till Memphis ska vi smyga hit och hänga upp ett idolfoto av Tommy Steele.
   Över denna kommersiella yra härskar Elvis forne manager, han som tog 50 procent av alla miljoner som idolen sjöng ihop och i dag tar femtio procent av souvenirpengarna. Resten tillfaller Elvis fjortonåriga dotter som lever i olycklig kunnighet om att hon är en av Amerikas rikaste tonåringar.
   Naturligtvis är denna stads kult kring en bortgången popidol något som bara kan uppstå i USA. Som besökande bondläpp från Skandinavien ställer man sig tämligen oförstående. Man gör med Memphis som Mississippi, man rinner förbi.