En man steg av båten

Manus donerat av Gits efterlevande (SvD Söndag med GITS, 1978.07.23)

■■■ EN MAN STEG AV båten, en lång, medelålders man som vi inte sett på ön förut. Han hade de grå tinningarnas charm, sofistikerad mustasch och välpressad grå kostym, en Surbrunnsgatans Anthony Eden.
   
Vem är han? viskades det i stugorna på ön. Gissningar och rykten löpte runt.
   
Det är någon från byggnadsnämnden, sade Lundberg på Norrängen och målade sin svartbyggda vedbod på 20 minuter.
   ─ Det är någon från taxeringsmyndigheterna, sade Persson på berget, som driver diskotek i en potatiskällare på Söder.
   Han rivstartade från bryggan med den nya 200.OOO-kronorsracern och satte sig i säkerhet i havsbandet.
   
Det kanske är en civilare från polisen i Haninge, sade gubben Israelsson och låste in apparaten i garderoben.
   
För en gångs skull, en stilig karl på ön, sade hemmadotter Britta Larsson och satte Carmen Curlern på värmning.
   ─ Äntligen, sade Bergström vid sjön. Hoppets gnista lyste i hans blick. I april ringde han nämligen rörmokaren för att få varmvattenberedaren installerad. Rörmokaren lovade komma första veckan i maj. På den vägen är han.
   
Han såg sannerligen inte ut som någon rörpulare, fnyste Britta Larsson och skakade på huvudet så att plastrullarna skramlade.
   
En spekulant på ön, trodde gamle Harald med katten. Ön ägs av en miljonär inne i sta'n, som har försökt bli av med den i många år. Men ingen vill köpa sådana som styckningslagarna är numera. Med flera hundra meter allmän mark mellan strand och tomtgränser blir det inte plats för mer än en smal remsa av tomter mitt på ön. Att bygga vägar och borra brunnar för knappt tio tomter är inte lönsamt: Men här kom det kanske ändå en spekulant?
   
Kommunen har förköpsrätt, sade kloka Hansson.
   
Kommunen har inga pengar, sade Harald med katten.
   ─ En ny ägare betyder doc, höjda hyror, sade kloka Hansson.
   
Vi får varsko spekulanten, sade Harald med katten. Berätta sanningen om ön. Då tappar han kanske sugen.
   MANNEN SOM STEG av båten spankulerade sakta över stigarna på ön, lade händerna på ryggen, stannade till då och då och njöt av vyer som öppnade sig mellan träden, utsikter över vikar och fjärdar som vi lärt oss att älska.
   ─ Här är vackert, sade Harald med katten som en inledning till ett samtal.
   
Mycket vackert, sade mannen som steg av båten.
   
Men skenet bedrar, sade Harald med katten. Det är en besvärlig ö . . . Alla som försöker borra brunn får bara saltvatten fast de borrar 90 meter. . . Ingenting växer här annat än enbuskar och tistlar, det är en massa konstiga mineraler i berggrunden som dödar allt liv.
   
Jasså minsann, sade mannen som steg av båten.
   
Det är någon miljonär från sta'n som äger hela skräpet, sade Harald med katten. Vi har inte sett till'en här på tio år, men man undrar inte på att han håller sig undan. Allting har förfallit, varenda kåk är rutten och står på trekvart.
   
Men fisket sägs vara gott . . .
   
Bara braxen och simpa. Resten är utfiskat. Grabben fick faktiskt en gädda i våras, men hon hade bölder från för till akter . . . Cancer!
   
Hu då, sade mannen som steg av båten och traskade vidare.
   
JAG GAV HONOM något att fundera på, sade Harald med katten. Han fick hela historien om hur miljonären har låtit ön förfalla.
   
Tänk om det kanske var miljonären själv? sade kloka Hansson.
   
Ja, då har man gjort bort sig, sade Harald med katten.
   
Menar ni att det var ägaren? sade Britta Larsson, så besviken att lockarna raknade.
   
Kåken blev i alla fall äntligen målad, sade Lundberg på norrängen.
   
Det var rätt tjusigt i havsbandet, sade Persson med racern.
   
Det drar ihop sig till lördag, sade gubben Israelsson, tog fram apparaten ur garderoben.
   MANNEN SOM STEG av båten steg på densamma igen och försvann med 15.10-turen till fastlandet. Vittnen hörde honom säga till hopp i land-Kallen:
   
Jag gick visst av vid fel brygga, men det har inte gått någon nöd på mig . . .