Livet i hamn. . .

Hämtat från Gits privata arkiv (SvD Söndag med GITS, 1983.08.07)

■■■ Industrisemestern har ebbat ut och det innebär lite andrum i skärgården. Vi som bor öarna vågar åter nalkas hamnarna på
fastlandet. I juli fanns det ingen plats för oss i härbärget. Vi fick gangstra oss fram, om vi ville en ring att förtöja vid. 
   Det är ju så att fastlandshamnarna
i skärgården behärskas av multinationella krafter, Shell, BP, Texaco, Gulf och allt vad de heter. Är man inte bensinkund, körs man obönhörligen bort från bryggorna.
   Det har därför utvecklats olika metoder bland öborna, för att ändå göra en inbrytning.

   Det
vanligaste är att förtöja båten med en vindsnabbt slagen knop och sedan rusa upp i samhället, innan någon av dem som behärskar bryggorna hunnit reagera.
   Öborna
är mycket medvetna om att de lägger sina båtar på obehörig plats, men de är precis lika medvetna om, att bryggbehärskarna är maktlösa. Lossar de
förtöjningarna på ens båt och flyttar
den, rent av puttar den till havs, gör de sig skyldiga till egenmäktigt förfarande och kan ställas inför Pontus Pilatus.
 Det är
därför som bryggbehärskarna kommer springande så det ryker om gummiskorna, när man stångar stäven i deras bryggor. Flåsande och andtäppta frågar de:
   ─ Bensin?
   ─ Ja tack en liter, piper vi suckande. I själva verket har vi bensin för tre oljekriser framöver, där hemma på ön! Vi har runda dunkar, fyrkantiga dunkar, platta dunkar, avlånga dunkar, alla fyllda med bensin, som vi köpt för att få ligga en halvtimme i fastlandshamn, medan vi går som en gräsbrand genom samhällets snabbköp och anskaffar livets nödtorft.
   Det finns folk här ute på ön som
skulle kunna försörja rederier med bränsle.
   En annan
metod, kanske mer infernalisk, är att lägga till vid någon bensinponton och raskt avlägsna rotorn i fördelardosan på sin båt.
   ─ Vad ligger du här för, när du inte skall ha någon soppa? undrar något frö, sommaranställd som personal på macken.
   ─ Maskinen är tvärdö, hör bara! säger man och drar runt den med med startmotorn utan minsta livstecken. Kan ni hjälpa mig?
   ─ Inte förrän fyra, när Jonsson kommer, säger fröet. Det är han som kan motorer.
 
  ─ Jag väntar så gärna, säger man då och skickar upp familjen som en skyttesvärm i samhället, med uppgift att plundra alla butiker för att tillgodose den närmaste veckans uppehälle.
  En mig närstående morfar säger
att sånt är sport. Men ingen sport är njutbar om man inte blandar in en nypa av raffinemang. Hans doktrin denna sommar är denna:
   ─
Människor är sårbara i kraft av sin okunnighet. Låt oss rikta våra vapen därefter.
   Lugnt, som ägde han alla bryggor i världen, förtöjer morfar därför sin aktersnurra på bensinpontonens allra bästa plats. Medan mormor älgar åstad med sin lilla shoppingkärra efter sig som en sulky, njuter morfar i fulla drag av en dialog med mackpersonalen.
   
Bensin? frågar den inledningsvis..
   
Nej, säger morfar. Jag är här för att få hjälp med mitt maskineri. Jag har råkat ut för en fritering på reduktionskabeln. 
   
Jaså du, säger det tillskyndande fröet och avläsnar sig.
   Risk föreligger naturligtvis att detta frö går raka vägen till chefen i bensinpontonens kiosk och frågar hur det blir med den gamle mannens friterade reduktionskabel.  Men det är en minimal risk. Unga män, som inte äger någon kunskap om
friterade reduktionskablar, avslöjar inte frivilligt en sådan brist i sin bildning. I stället vänds deras osäkerhet i en inställning av en sorts välvilja gentemot morfar.
   
Efter en halvtimme frågar de:
   ─ Hur går det?
   ─ Man får lära sig vänta, säger morfar. 
   Efter ytterligare en halvtimme
säger de:
   ─ Har det hänt något?
   ─ Nej, men jag är så gammal så jag har tid att vänta, säger morfar.
   Och tredje gången de kommer, har
mormor handlat färdigt och morfar säger:
   ─  Nu ger jag upp, jag kan inte vänta längre. Men, jag kommer tillbaka i övermorgon!
   Så har det varit hela juli. Men nu är semesterns marina invasion över och öborna slipper bli jagade i hamnen. Den ende som känner sig
något jagad är morfar.
   En
enträgen bensinstationsägare på fastlandet, vill gärna veta vad friterad reduktionskabel är för något.