Oppfinnar-Jockar!

Manus är donerat av Gits efterlevande (SvD Söndag med GITS, 1978.07.06)

■■■ NÄR FOLK flyttar ut i skärgården blir de Oppfinnar-Jockar. Jag vet inte hur ni har det på er holme, men på vår myllrar det av innovatörer på varenda brygga.
   Vi läste härom nyssens i bladet att japanerna kommer med en enastående pryl på marknaden i höst . . . en apparat som är klocka, radio, rakhyvel, kamera och cigarettändare i ett.
   Sånt imponerar inte på oss, vi kan själva.
   HÄR HAR VI t. ex. Jansson som, duschar enligt Hoovermetoden. Ni minns de där tvättmaskinerna på sextio liter, som man hade stående under diskbänken i köket på 50:talet. Man fyllde vatten, värmde det, lade sen i kläderna och vispade runt i en kvart. När tvätten var klar, kopplade man till en avloppsslang och lät maskinen pumpa ut tvättvattnet i slasken.
   Jansson fyller maskinen med rent sötvatten, låter maskinen värma det och duschar sen med avloppsslangen, på vilken han har monterat en duschstril. Det har funkat i 8 år.
  GUNNAR på Tranholmen, ror sin eka med framspegel. I generationer har folk rott ekor, sittande baklänges i båten. Alla som försökt, vet att det är resa in i ovissheten. Om man inte vilar på årorna då och då och kollar kursen, vet man inte var man hamnar. Gunnar på Tranholmen gör det utan att vila. Han har en framspegel på relingen, d.v.s. en vanlig bilbackspegel. Enkelt och genialt.
   En annan av skärgårdens Oppfinnar-Jockar är Lundgren, som har en besynnerlig farfar. Den gamle mannen älskar att somna in på flytmadrasser. Solen steker när farfar går till sjöss med madrassen och farfar somnar. Ibland grips han av strömmar och vindar och vaknar flera sjömil hemifrån. Denne farfar lever farligt. Dessutom är han en säkerhetsrisk för sjöfarten. Men nöden är uppfinningarnas moder så Lundgren har kopplat ett vanligt spinnspö till madrassen. När vinden tar farfar, löper linan ut på rullen. Och Lundgren säger till äldsta barnet:
   ─ Veva in farfar, det är lunch.
  ÄVEN OM skärgårn sålunda inspirerar till kreativitet finns det uppfinningar som ännu inte är gjorda. Vi väntar på dem med spänning.
  När kommer t. ex. det outslitliga startsnöret? De som nu sitter på aktersnurror går av efter femton starter och det finns ingen som kan reparera dom, ty alla som driver verkstäder för sånt, tar semester i juli.
  När kommer bensindunken som säger ifrån när den börjar bli tom? Folk som bilturistar på kontinenten, kommer hem med ölsejdlar som spelar "Stilla natt" när man lyfter dom från bordet. Bensindunkar som spelar "Arholmavalsen" när det är en liter kvar, kan inte vara långt borta.
   När kommer för övrigt utombordsmotorn som vem som helst kan laga med en skiftnyckel och en skruvmejsel? De som finns nu, fordrar specialverktyg och specialdelar som inte kan köpas i Stockholm, utan måste rekvireras från generalagenten i främmande land.
  Ett av våra största snurrmärken har sin generalagent i Bryssel. Någon borde ta sig en titt på arbetsmarknaden i Belgien, den verkar intressant. När man än kommer till försäljningen i Stockholm för att köpa en reservdel, får man nämligen höra att inga delar finns, därför det är strejk i Bryssel. Vi som ändå håller fast vid märket har förstått att det har varit strejk i Bryssel sedan 1970. Sånt vållar irritation i sommarparadiset. Tålösa Bengtsson kan ju fixa det mesta men inte allt.
  NÄMNDE Bengtsson är ett annat av södra skärgårdens tekniska snillen. Det var han som en gång byggde en luftkuddeaktersnurra till gräsklipparn som han bar framför sig över gräsmattan.
   ─ Enkel sak, sa Bengtsson, det var bara att sätta propellern vertikalt i stället för horisontellt.
   Gräsklipparn var väl inte riktigt genomtänkt, tillverkningen lades ner redan efter första provkörningen och Bengtsson har allt sedan dess fått heta Tålösa Bengtsson.