GUSTAFSBERG VII . . .
          
Manus är donerat av Gits efterlevande (SvD: "Ställen i stan" med GITS och Anders 1978.02.03)  

■■■ Det var knappt vi kom in när vi st
eg ombord i Gustafsberg VII för att äta lunch. Båten ligger infrusen, vid Stadshuset hela vintern och fungerar som restaurang. Men en medelålders herre spärrade vägen. Han smekte dörrhandtaget av gammaldags mässing, lade huvudet sned och log och suckade ett ack ja.
   Nostalgin har ett fast grepp om stockholmarna, ångbåtsnostalgin är värre, den är som en björnkram.
   Inte var det väl rödspättan och ångbåtsbiffen de kommit för, de män i karriären, som satt i matsalen denna vinterdag och sköljde ner maten med det kölsvinskalla ölet? Nej, erkände de, det var själva båten. De hade kommit för miljöns skull, den klassiska matsalen, restaurerad med känsla för traditionen, den vackra lanterninen, de varmt blinkande lampetterna och det sköna klirret nerifrån köket under däck.
   Stockholmarnas hjärtan klappar varmt för de ångbåtar som ännu förunnas att ha fyr under pannan. De tilldrar sig en speciell sorts nostalgi. Ingen går på järnvägsmuseum och klappar ett gammalt lokomotiv, ingen far till Bromma och pussar en DC 6:a. Men skärgårdsbåtarna stämmer oss till ömhet och glädje. Herrarna i matsalen får kaffe och cigarr och smeker varje mutter inom räckhåll, medan de silar röken genom näsborrarna.
   Skärgårdsbåtarna var lustans båtar, de vita båtarna som bär oss ut till sommarlov och abborrgrund och glädje, det är vår barndom som bolmar ur deras skorstenar.

Miljonbåt
  
Med Gustafsberg VII är det något alldeles speciellt, den är skärgårdsflottans dyraste båt. Det har kostat 1 miljon 330 000 kronor, att hålla dessa 34,3 meter nostalgi vid liv! Johodå, vi har räknat.
   Det kostade 155 000 för Gustafsbergs fabriker att bygga henne i Oskarshamn år 1912.
   Det kostade Vaxholmsbolaget 129 0OO att  förvärva fartyget 1929. Bolaget döpte om henne till "Saxaren".
   Det kostade försäkringsbolaget 150 000 kronor, när hon i maj 1964, gick på en felmärkt grynna i Västra Saxarfjärden och sjönk vid Stor-Kråns brygga sedan, kapten Torsten Andersson, styrt  mot land och satt passagerarna i säkerhet. Islossningen hade flyttat en prick 150 meter från ett grund. Kapten Andersson, rättade sig efter pricken och kom rakt över grundet, som låg på 9 fots djup. Fartyget sticker 13 fot och det blev två apelsinstora hål i botten.

Billigt vrak
  
Det kostade två stockholmsstudenter 1200 kronor att köpa vraket av försäkringsbolaget, som var glad att bli av med det. Pojkarna lyckades med det otroliga, fartyget bärgades och gjorde en triumffärd till Stockholm.
   Det kostade 95 000 kronor för en logdansarrangör i Boden att köpa henne 1972. Han ville ha henne som flytande danssalong i Luleå skärgård. Men fartygsinspektionen dömde ut henne, ty pannan läckte och lagren var slut och det skulle kosta kring 100 000 att sätta, henne i stånd.
   Det kostade 125 000 för entusiasterna i bolaget, Strömma kanal, att köpa tillbaka henne till Stockholm 1973. Hon var då i bedrövligt  skick efter att ha legat infrusen i Luleå hamn, oskyddad för plundrare, som stal all hennes mässing.
   Det kostade, 15 OO0 kronor att bogsera ner henne till Stockholm.
   Det kostade 100 000 kronor att sätta maskinen till stånd igen, precis som fartygsinspektionen siat.
   Det kostade 40 O0O att byta tuberna i pannan.
   Det kostade nästan lika mycket att byta ett antal angripna plåtar i skrovet.


Air kondis

  
Det kostade 80 000 att utrusta henne med modernt air-conditionsystem.
   Det kostade 250 000 att bygga om henne på övre däck, reparera inredningen och ge henne en matsal med plats för 150 personer, i stället för 16 som förr.
   Det kostade runt 100 0OO att förse henne med ett nytt elverk, samt byta hela det elektriska  systemet ombord. D
et kostade 40 000 att utrusta henne med vakuumtoaletter, vilket var nödvändigt eftersom man planerade att låta henne tjänstgöra som restaurang vid kaj under vintrarna.
   Strö
mma kanalbolaget kostade på henne 800 000 och gav henne namnet Gustafsberg VII, åter. Sedan 1912 har hon alltså kostat skilda ägare nästan 1 1/2 miljon kronor.
   Nu ligger hon där utan kapten och väntar på sommaren då det åter ska bolma ur skorstenen. Vintertid bolmar hon icke.

Ofarlig
rök
  
Det finns de som är tacksamma därför, folk som inte gillar ångbåtsrök i maten. Man erinrar sig den gamla historien om vaxholmskaptenen, som låg vid kaj i Vaxholm och bolmade stenkolsrök. En smörgåsnisse kom lubbande från Vaxholms hotell, äntrade lejdaren upp till kommandobryggan och pep:
   — Jag skulle hälsa från kapten Adelsparre vid Vaxholms Grenadjärer, som njuter sin kvällsgrogg på verandan, till kaptenen på båten, att röken från skorstenen generar honom.
   Kapten röt:
   — Hälsa till kapten Adelsparre vid Vaxholms Grenadjärer, från kapten Andersson vid Vaxholmsbolaget, att det inte är krutrök, så han behöver inte vara rädd!