Pepparkaksgrisarna har fartränder i år. . .
     
Manus är donerat av Gits efterlevande (SvD: "Ställen i stan" med GITS och Anders 1977.12.09)  

■■■ Det uppges vara på detta torg som Karin Månsdotter sålde hasselnötter när Erik XIV blev betagen i flickan och gjorde henne till drottning. Han blev sedermera galen. Det var väl Papperstrumpeterna.
   Traditionens makt är stor, den drar oss hit vartenda år i december. Vi har tuggat den korv vi behöver i vårt liv, vårt behov av sockervadd kan anses tryggat, ändå . . . har ju i alla fall varit kommers ända sedan 1563 när nyssnämnde Erik stoppade handeln på malmarna och gjorde Stortorget till enda saluplats i stan, sin tids Fältöversten. Då som nu satt den mystiska kanonkulan inborrad i knuten på hörnhuset i Skomakargatans mynning. Del säjs att den fastnade där efter att ha missat Kristian Tyrann. Den uppgiften trodde trodde man inte ens på när man var hit på skolresa. Inte sköt man väl på kungar
med kanon, även om det pågick blodblod i stan!
   Det här stället i stan har varit föremål för fortlöpande uppiffning. Från början bjöd miljön på ganska torftiga attraktioner. Skampålen med Kopparmatte på toppen var enda sevärdheten. Men på 1700-talet ritade Erik Palmstedt både en monumental brunn och ett Börshus.
   På 1800-talet var det full rulle på julkommersen härstädes. På samtida träsnitt kan man räkna till inte mindre än 95 stånd som marknadsförde saffransflätor, mandelbröd och kringlor, gipskyrkor, trä- och trasdockor samt tennsoldater.


Trasdockor
   Stånden har idag ett traditionsbundet utbud, men trasdockorna befinner sig numera utanför disken, huttrande i sina tajta jeans, modet är ju sådant.
   Hela raden av genuina korvar dinglar lockande på. spikarna och lyckas liksom bakverken se bussigt gammaldags ut, även om pepparkaksgrisarna har fartränder i år. Den nya tiden tränger på med nya dofter, popcornröken ligger tät över platsen. En skåning säljer de marina korvar som går under artistnamnet rökt ål, en man i vargskinnspäls kränger en glögg som är absolut alkoholfri, ty var tid har den Onkel Vanja den förtjänar. Genom de knirkande bakdörrarna till bodarna smiter sofistikerade blondiner i nertz för att förhandla, fem minuter senare dyker de upp bakom disken som Gagnefkullor, så genuina att man väntar att de
när som helst ska riva av ett solo på näverlur.

Genuina farbröder
   Genuinast verkar ändå fyra fulla farbröder som rullar en tom vermouthpava över ku
llerstenarna under muntert tjoande. En konstapel med lagens armar
ryggen, låter det  ske utan inblandning.
   ─ Det  skulle vara förr det, då åkte dom i finkan! fnyser en medelålders madam med leopardkappa och Jack Dempseyansikte.
   Där har madam fel. Förr var det en himla liv på dessa marknader på Stortorget, de var så illa beryktade att folk knappt vågade sig dit. 1906 var polisen tvungen att stänga hela härligheten på grund av buslivet. Och sen blev det ingen marknad förrän 1917 när Stockholms-Gillet bönade och bad och lovade att sörja för ordningen.

Tribun
   
Mitt torget finns det en liten tribun där sex barn barn i ring dansar kring ett sjunde, säkert stans gladaste och tandlösaste julgran. Sen kliver det
upp .en arrangör på tribunen och skriker i högtalare, att en större penningsumma upphittats och återbetalas till den som exakt kan ange summan. En av vermouthfarbröderna drar till med "tre  å fem" men försöket lyckas inte.
   Spettekakorna, dessa skånska påhitt som smakar och ser ut som skatbon i lyxutförande, har en strykande åtgång. Hultbers skånska senap går fint, liksom fårskinn och renkorv. En prövad husfar drar dock i bromsen när barnen vill ha fjällsik.


Julbock
    Fjäll har väl alla sikar, resonerar han. Ur fickan sticker det upp träslevar och en brödkavel med räfflad yta, ett vapen som torde strida mot Haagkonventionen. Mor i huset bär på en julbock har yviga vetemustascher och pliriga ögon. Det minner oss om, att det är dags att gå hem och se Åke Ahrenhill i TV.
  Stortorgets
Julmarknad är väl inte precis som förr, den har fått koppla vissa kommersiella skamgrepp för att överleva i den mördande konkurrensen. Men i advent är man inte herre över sej själv, som i trans lallar man dit med ett fånleende på läpparna, trots att man vet att somliga stilbrott väntar. Vad har egentligen en firma som Roach på torget att göra, ett helt stånd med plastdekaler för raggarbilar? Heder åt Augusta Jansson i ståndet bredvid. Genuina Augusta säljer karameller som har kokats på mormors vis och det säger tjong i det nostalgiska hjärtat. Augusta Jansson tar 6 kronor/hekto för tjongen i år. Hon har polkagrisar och brända mandlar också. Hade hon dessutom haft sockerkanderade äppelklubbor, hade vi kramat ihjäl goa människan.
   Torget ekar av hundratals barntrumpeter, julens akustiska gerilla.
Stortorgets julmarknad är en öronpina mellan vägg och sirén. Man vacklar hem genom gränderna med tre frågor på läpparna:
1. Vem uppfann papperstrumpeten för barn?
2. Lever han?
3. I så fall - var finns den nidingen?