Gå och bada, annars förlorar vi en kär idyll!
          
Manus är donerat av Gits efterlevande (SvD: "Ställen i stan" med GITS och Anders 1977.10.14)  

■■■
 Sturebadets herrturk rår tiden inte på. Inte än.
  
Den är ett av de klassiska ställena i stan. Här har mulliga mannar mötts sedan 1885. I den pysande bastun, den låter som ångloken gjorde i Krylbo förr i världen, har 1900-talets alla bemärkta herrar kliat magarna i  knarrande vilstolar. I den blåa kakelbassängen har Stockholms tunga tonnage sparkat av sig oro och problem.
   Vi får vara tacksamma så länge vi får ha denna kulturskyddade men ack så olönsamma idyll kvar med vindlande trappor och korintiska pelare, med arkitektonisk villervalla av gotik, jugend och fornnordiska krumsprång med omklädningsrum som liknar sovvagnen på någon orientexpress med sina rader
av draperiförsedda hytter.

Romerska badrockar

   I korridorerna möter man badgästerna i de karakteristiska kortärmade badrockarna och för ett svindlande ögonblick, tror man sig inblandad i inspelningen av TV serien om Claudius.
   Det fina med den här gamla gulliga badinrättningen är att man känner sig så smal!. Det är en klart bedräglig känsla, för smal är man alltså inte mer än om armar och ben men kalaskulan vittnar om djup karaktärslöshet i mat och dryck. På sommarens plager väcker man därför pinsam uppmärksamhet, närmare bestämt liknar man en sådan där kossa som barnen tillverkar av fyra tändstickor och en trind tallkotte.

Här finns det magar!
   Men i Sturebadets herrburk finns det magar! Här ligger man i lä för pojkar som inte sett skosnörena på sig själva sen 1938.
   Flera av dem läser tidningen i bastun. Det går för sig i fem minuter, sen löses tidningen upp i småbitar. En man närmast ångpyset läste en Dagens Nyheter som var minst lika obunden som SvD.
   Med eller utan mage, är det en sober publik på det här stället.

Rammade simmare
 
 Under sjösättningen av mej själv i stora bassängen, råkar jag ramma en vithårig simmare. Jag kommer med hjässan före och träffar honom midskepps med en språngskalle som känns ända ner i tårna. I stället för att ge mig en propp mitt mellan ögona simmar han lugnt vidare utan minsta kommentar och återfår snart kursen. En nobel man. Hade ett sånt här påhopp utspelat sig i allsvenskan, hade domaren visat gult kort.

Dämpat umgänge
  
Det råder ett dämpat umgänge även i bastulokalerna, vilket är ovanligt på svensk botten. I svenska bastulokaler brukar det sitta skroderande rufsiga svin som är fula i mun.
   Det får mig alltid att tänka på de där broschyrerna, som skickas ut till kunderna av firmor som säljer bastuinredningar. På fyrfärgsbi!derna i dessa, broschyrer brukar det, alltid sitta män som liknar Tony Curtis. De har vågigt hår med oklanderlig bena och ler med kritvita tänder.

Ingen Tony Curtis

   
Jag! har aldrig sett någon Tony Curtis i en svensk normalbastu. Däremot har jag sett typen Bullrigla Berra, som skvätter vatten på aggregatet i tid och otid, gnider sej på magen så att det lossnar stora skinnflagor och berättar fräckisar som inte går att trycka ens i Fibban. När de går lämnar de efter sig en grå skinnhög på laven som påminner om en snödriva i Ruhr.
   Jag har sett Bullriga Berras motsats, Blyga Bertil, som smyger in utan att knappt öppna dörren och sedan sätter sig med ängsligt korslagda ben och ,stirrar i taket under sammanbiten tystnad. Jag har sett atleter som sätter handflatorna i laven och lyfter sig själv 40 gånger under häftigt flåsande, jag 11ar sett skamlösa figurer som lägger sig raklånga bland badgästerna och skrevar med benen, jag har mött babblande bastubadare som har babblat så att de tömt bastun på fem minuter. Jag har sett många men aldrig någon Tony Curtis.
   Det sitter föralldel inte några Tony Curtisar i Sturebadet heller.

De håller stilen
Men de som sitter här, de håller stilen, låter möjligen undslippa sej en eller annan grymtning av välbehag men tvingar sej inte på andra med några svinaktiga historier. När man säjer rakt ut i luften, att "nu är det är 88 grader", får man en blick från de övriga som säjer "vi vet att det är 88 grader, var det något mera du ville ha.
   Sturebadets kunder låter sig t. o. m. misshandlas  av massören utan att ge nämnvärda ljud ifrån sig. En äldre herre ser verkligen tapper ut, påminner lite där han ligger om Ingemar Johansson efter den ödesdigra knockouten i Polo Grounds 1960. Utan att förråda sig med minsta min, låter han sig hanteras tämligen omilt, först när han får en skoningslös handflata mitt i mellangärdet, piper det lite i karln.

Som en ny människa
  
Förmodligen härdar, han ut i förvissningen om att känna sig som en ny människa efteråt.
   Hur pass välsignelserik bastun är för människan diskuteras ju. Finnarna är tvärsäkra på sin sak."Hjälper ej tjära, ej brännevin eller bastu då är sjukdomen dödlig", menar de i ett talesätt.
   Andra har en avvikande mening. jag minns från strejken i Malmfälten, en av grabbarna i strejkkommittén skulle intervjuas och han sa: "Vill tu prate mä krapparna, så kom met i bastun!".  helt aningslöst klev jag på, men han knappt säja någonting, förrän en av krapparna hällde en sjuttiofemma Koskenkorva på stenarna. Jag har inte minsta minne av vad krapparna sa.

Inga starkvaror

  
I det ärevördiga Sturebadet förekommer det inga starkvaror på stenarna och det är bara att vara tacksam för.
   I 92 år har badet fungerat, 1902 fick mim simhallen och alltjämt drivs anläggningen av ett privat bolag som samtidigt idkar tvätterirörelse och förvaltar fastigheter.
   På senare år har badbolaget dragits med ekonomiska problem, ty själva badet går med förlust och de pengar som kommunen bidrar med täcker bara 70% av förlusten.
   
Ännu kilar en trogen ström av stamgäster ut och in genom porten i den venetianska fasaden åt Sturegatan men den stora bredden på badandet avtog i början av 70-talet, det var väl då vi började inreda ena bastuanläggningar i villor och lägenheter. Men låt oss gå lite oftare till Sturebadet, så att vi får behålla denna unika institution i Stockholm, dit grävskopor och plastkultur ännu inte lyckats tränga. Vi må icke svika idyllen i detta kärva läge.
   Gå å bada!