Svenska Bilder, i SvD, 1978.11.
16 Text: Gits Olsson.
            BYT NAMN PÅ HJO!                   
 
■■■ DET HAR VARITS i Hjo, en förtjusande liten stad som borde byta humor på sig, eller namn.
  Man tar sig en promenad i de trakter där fordom den berömda vattenkuranstalten låg och man ler glatt när det på papperskogarna står: "I love Hjo."
  Man ler igen när det berättas, att den årliga folkfesten i stan kallas för Hjovialen.
  Men ler lite mer ansträngt när man slår upp Hjo Tidning som redovisar resultatet av en tävling för allmänheten. Det gäller att döpa en liten glad figur som i framtiden ska vara stadens PR-profil. Första pris gick till en som föreslagit namnet Hjonte. Tvåa kom förslaget Hjoman. En herre från Korsberga fick tredje pris för Little Hjo. Don Hjoan kom fyra och Gladi Hjolus fick femte pris.

                                                                              

   En affärsman i staden som heter Hansson kallar sig för Hjo-Hansson för att skilja sig från andra Hansson. En förtjusande dam man möter på Hamngatan försäkrar att "Hjo are my sunshine" och skrattar så hon blir alldeles röd.
   Det står "Hjo du!" i bakrutan bilarna. I en presentshop säljer man små trissor med snören i som man kallar för Hjohjo.
   ─ Det är vackert här, säjer man till en herre och pekar på de gamla sekelskiftesvillorna.
   ─ Hjogendstil! skriker han och skrattar som Hacke Hackspett.
   ALLA VITSAR på HJO i staden Hjo det är därför jag frågar om det inte är dags snart att byta humor på stan. Vi utsocknes orkar snart inte mer.
   Vi flyr in på det flotta hotellet Bellevue som reser sig på den plats där gamla Bellevue låg, trähotellet som brann ner 1932. Det är ett utmärkt matställe och vet hur man tillreder en sik och den röding som fiskas ur Vättern, bara ett stenkast från hotellverandan. Det var ett förfärligt kattrakande när detta hotell skulle byggas. Många tyckte att man slog på för stort. Det blev för dyrt tyckte stämman.
  Men hotellet verkar överleva, ty någon nämnvärd konkurrens tycks det inte ha. Fast vem vet, snart är det väl nån som öppnar en kineskrog tvärs över gatan och kallar den för Hjo en Lai.
  EN HÄRLIG liten stad, försäkrar en kvittrande Madam som uppger sig vara från Skövde. Hon ler mot sin man och säjer att hon prisar den dag som han friade och tog henne till Hjo.
   ─ Hjo made me love you, gapskrattar hon.
  Hjälp! En vits till och man smäller av.
  Den gamla ångbåten Trafik, sjösatt 1892, ligger förtöjd vid piren nedanför hotellet. Kan man fly med den till andra sidan Vättern där Vadstena ligger?
   ─ Trafik går inte i trafik, säjer en ortsbo. Snudd på vits det också, men den gamle mannen må vara förlåten. Han har galoscher, paraply, vita mustascher och har c:a 70 år på nacken, säkert ingen avsiktlig vitsare.
   ─ Hur är det i Vadstena, farbror? spörjer man. Är inte det också en liten söt idyll?
   ─ Exactly like Hjo! ryter farbrorn och skrattar så att mustaschen fladdrar.
  GIV MIG STYRKA! Flyende från den gamle är jag nära att trampa omkull en neger som kommer ut ifrån ICA. Jag påskyndar stegen för att sätta mig i säkerhet innan negern presenterar sig som Hjo Louis.
   ─ Ursäkta, säjer en busschaufför som sitter på kofångaren och tar sig en rök, är inte du den där som skriver i tidningen?
   Jag nickar stumt för att slippa svara Hjo.
   ─ E're första gången du e här?
  Nick igen.
   ─ Visst e're en trevlig stad?
   ─ Jo.
  CHAUFFÖREN VRIDER SIG av skratt. Mellan tårarna frustar han:
  
Jävlar, där fick du till'et!
  Byt namn på Hjo!