Svenska Bilder, i SvD, 1978.12.04
Text: Gits Olsson. Teckning: Sven Rydén      
          Ensam på ett fik i Hudik
                                                                         
                                                               
            
 
■■■ David har vunnit över Goliat igen, denna gång i Hudiksvall. Bland de små husen i gränderna mot hamnen, är kafé Strand det allra minsta, en träkåk
som sedan 1893 har hukat sig i skuggan av Statts stenkoloss. Mellan denna Goliat och lilla David försvinner ostkustbanan
genom Norrlands kortaste
tunnel. När tågen slamrar förbi på sina turer, mellan Norrland och världen klirrar porslinet i skåpen på kafé Strand och det går vågor på kaffet.
   Aina Hallin, som styr som en majorska på Ekeby, över kavaljererna, stamgästerna sen 30 år, de flesta stuvare från hamnen, hon glittrar med ögonen i
dag. Hösten har varit oviss, Statt skall byggas, ut Strand var hotat. Men nu är det klart, Statt skall visserligen bygga men i en vinkel runt Ainas snickarglada kaffestuga. Folk med sinne för gammal norrlandskultur har agerat.
   Decembersnön yr in i kalla pustar när dörren öppnas och bastanta gubbar klampar in, gryningsgänget med Gustaf, Sixten och Gunnar, folk som lever
med stövlarna på och vet hur man doppar ett wienerbröd. Ensam på ett fik i Hudik blir jag alldeles, tagen av deras teknik. Att doppa wienerbröd är nämligen en konst i sig. Den ovane får knäet fullt av smulor när han försöker, andra får droppet från bullen på sig och sölar ner sig. De saftiga ledamöterna av gryningsgänget må vara oviga män, men doppa kan dom. De kastar bröden i gapet just en hundradels sekund innan det börjar droppa: Kavaljererna på Strand är suveräna på det där.
   Snacket går. Aina vill veta hur många båtar som är i hamn.
   —Tre, säjer en som just kastat in sitt bröd nånstans i pälsmössan.
   — Två, äre väl?
   — Nä tre, för östtysken ligger kvar, kom inte i väg för blåsten i natt.
   Snacket går om medmänniskor och nyheter. "Blå-Arne har slutat mä spriten." "Slå ihjäl en tant på 83 år som di gjorde i Stockholm, kan dä verkligen
löna sej? Såna gamla tanter brukar inte ha så mycke stålar på sej . . . "
En, som tydligen har med isbrytaren Niord att göra, är inte omtyckt i gänget. Han försöker komma in i snacket men dom klipper av honom tvärt:
   — Du pratar som du har förstånd till du, av Niord är du kommen, till Niord ska du åter fara . . .
   Aina ler bland de klirrande kopparna i köket.