Svenska Bilder, i SvD, 1979.09.11
. Text: Gits Olsson. Teckningar: Sven Rydén    
               Lubbes berg              
 
■■■ Norrland har sina välsignade utsikter.
   Den finaste har man från Vårdkasberget i Härnösand. Man ska möta våren där, helst någon afton i april när den nedgående solen målar hela Bottenhavet rött medan Högbondens fyr blinkar i norr och Brämö i söder och ljusen åter tändas i den lilla stan nedanför ens fötter. Men utsikten är grann på hösten också, en kväll som denna. Det här är Lubbe Nordströms berg. Han stod här ofta, den sprudlande skildraren av Ångermanlands storvulna sågverksepok. Han hängde över räcket på utsiktstornet, betraktade småstaden nedanför och grunnade kanske hur den med sina träkungar, massapatroner, småborgare och skvallerkäringar skulle fungera i världssamhället. För det var Lubbes käpphäst - Öbacka skulle med biffoset från stadshotellet, sillångorna från hamnen inlemmas i "totalismen", Lubbes vision om den framtida världsstaden.
                                                            
   Lubbe fick oss aldrig att riktigt begripa vad han menade med sin totalism. Han var alldeles för mycket småborgare och småstadsälskare själv för att få det gå ihop i praktiken.
   Han skrev till John Landqvist i Stockholm 1922: "Hälsa Heden att om det finns någon natur i himlen så är det ångermanländsk". Det måste vara här uppe han skrev det, någon dag när solen glittrade i den dragspelsbesjungna Ångermanälven.
   Han skrev på 3O-talet: "Jag njuter doften av sulfatrök, jämförlig endast med den himmelska doften av surströmming och gammelost". När han fick resa
till Härnösand och ta sig upp på Vårdkasberget och andas in dofterna från kusten, bara då var han lycklig.
   Han tittade ned på den lilla staden vid bergets fot och konstaterade: "Härnösands stadsplan är lika invecklad som en prästs resonemang när han ska försvara treenigheten".
   Det skrev han definitivt, på detta berg.