Svenska Bilder, i SvD, 1980.04.23
. Text: Gits Olsson. Teckningar: Sven Rydén    
            För fulla trumpeter              
                                                                               
■■■ Dan före dan före dan före dan före själva dan, hör vi ett tvärförbannat barn gallskrika på Stortorgets julmarknad i Gamla stan. Barnet fick inte ljud i papperstrumpeten man köpt honom och kallade sin mor för "jävla apa".
   Vi gamla och förbenade log elakt och tyckte det var rätt åt både barn och mor. En tyst trumpet är en bra trumpet. Vad är det egentligen för nidingar som säljer trumpeter till barn på julmarknader? När trettio barn fått trumpeter och blåser i kapp, är det sällan musik som uppstår utan något som påminner om norrlandstågens inbromsningar i Ånge. Detta gnissel och böl ekar mellan medeltida fasader och skär sig dessutom mot den gammeldagsprägel man velat
skänka åt marknadsstånden på torget.
   Julmarknaden i Gamla stan anstränger sig för att likna en genuin marknad från det gamla bondesamhällets tid. Den som rätt minns sin "I Önnemo" från småskolan, kommer kanske rentav ihåg Ingeborg Uddens marknadsteckning på sidan, där Anna Maria Roos berättar:   
  "Lilla Bo gick omkring i julmarknaden med Tora. Där var fullt med härligheter att skåda: leksaker av alla de slag, bleckkärl, pappersljusstakar och karameller. Så kommo barnen till ett stånd, där det på disken låg en hel rad svarvade trädockor. I mitten låg en, som var målad i lysande rött med en rad svarta knappar från halsen ända ner till fötterna.
   — Den vill Bo ha i julklapp, skrek lille Bo, hänryckt över detta granna röda. Tora närmade sig frun i ståndet och viskade: 
   — Vad kostar en sådan där docka?
   — Tjugufem öre, svarade frun. 
   — Blunda Bo! sade Tora. Bo lydde. Han blundade av alla krafter, under det han log av förtjusning, ty han anade vad som skulle ske. . .
   Kanske erinrar ni er också, att den röda trädockan för 25 öre blev Bos käraste leksak genom åren. 
" I Önnemo" kom ut 1913, skildringen är alltså 70 år gammal.
   Grunnande över vad som hänt med detta folk på 70 år, traskar man hem genom gränderna med trumpeterna bölande i öronen. Föräldrar som till 80-talets jul vågade ge sina barn en trädocka skulle förmodligen bli nedmejade på platsen av de elektroniska maskingevär som ligger i andra paket.
   En ung mamma bannar barnet som skriker för att det inte blir något sound i trumpeten. En pappa i paletå och rysk pälsmössa ropar så hela gränden hör:
   — Åttahundra spänn, lägg av! Va e're me ungarna nu förtin? Får dom aldrig nog?