Det finns 378 historier!

Manus är donerat av Gits efterlevande (Okänd tidning: Reportage 1977.11.02 med Gits av Chall Bergman)
  
■■■ Han pekar med pipskaftet och säger:
   ─
Där är bryggan som Clara och Lotten lade till vid med skötekan för att hämta Carlsson till Hemsö. Vid hotellet där uppe spelade dom in den klassiska pilsnerfilmen "Pensionat Paradiset". Huset vid kajen är ritat av Verner von Heidenstam. Här ute hittade Anders Zorn sin hustru.
   Och så vidare och så vidare. . .
   Gits Olsson sitter på tullbryggan i Dalarö. Gits Olsson, en av våra mera välbekanta skriftställare, är en fenomenal iakttagare. Han ser på sin omgivningen med en blick som obarmhärtigt avslöjar våra fördomar, våra svagheter och enheter, vilket han sedan redovisar med sin underfundiga humor.

FICK SPARKEN
  
Varför blev du reporter?
   ─ Redan som grabb redigerade jag en scouttidning, det var då jag vände på Stig och skaffade mig signatur. Senare blev jag volontär på Svenska Morgonbladet.    
   Gits berättar om kamraten som med Gits hjälp skulle ta sig in i tidningsvärlden. På en av tidningens flotta reklambroschyrer med medarbetarna i bild,
skrev Gits vägledning: Det här är en bra kille som du kan vända dig till, det här är också en rätt bra kille, men det här är en jäkla surkart som du inte skall bry dig om. In med det hela i ett kuvert och i brevlådan. Tyvärr med fel adress, brevet kom tillbaka, öppnades av surkarten och Gits stod plötsligt utan
jobb . . .
   Unge Olsson lät sig inte knäckas utan skrev in sig på Stockholms Journalistskolas kvällskurser. På dagarna uppvaktade han Socialdemokratens redaktion med notiser som ibland kunde betalas med 50 kronor, en bra slant i början av 40-talet. Men en dag sa någon på redaktionen att "om Olsson åker ut i landsortspressen ett par år så det blir folk av Olsson, så kan vi tänka oss att anställa Olsson fast sedan".
   På Café Rotundan på Norra Bantorget träffade Gits blivande landshövdingen Gösta Netzen som redigerade tidningen Lantarbetaren. Han berättade att
han kände en kille som hette Hällvik, styrelseledamot i Lantarbetaren och chefredaktör på Örebro Kuriren. Han kommer till stan på lördag, snacka med honom! Gits snackade och 1 maj 1943 började han som volontär på Örebro Kuriren. Han stannade där i sex år och när han vände åter till Stockholm tog
han med sig flickan i växeln som nu varit hans fru i över 30 år.

378 HISTORIER
  
Du har gjort dig känd som en skämtare. Håller du med den kollega som säger att det egentligen bara finns tre historier som man sedan kan variera?
   ─ Nej, det finns 378. Jag har själv räknat dom! Så är det ju inte jag som är rolig, jag håller bara upp en spegel, buktar den lite, Svensson tittar i den
och säger: Det är så likt min granne Jonsson så jag tror jag garvar ihjäl mig! Man kan skriva om hur folk lägger till med en båt eller rensar fisk på krogen, läsarna känner igen sig och tycker det är roligt att det finns fler som är lika dumma som dom själva.
   Var kommer då alla historier från?
   Gits tittar ut över den blå fjärden och berättar att det som fyllde på världens förråd av historier var i stor utsträckning de radioshower som Groucho Marx hade. Själv får Gits många brev och telefonsamtal med historier som han i regel har hört flera gånger tidigare. Jobbigast är då en ny historia grasserar som värst. Det kan sitta ett gäng packade killar på ett stadshotell och garva och så säger någon: Den ringer vi till den där Olsson om!
Själv kanske jag då sitter och tjärar vedbotaket, då skall jag nedför stegen, av med skorna, torka fingrarna och in till telefon bara för att höra en historia jag hört 30 gånger förut. Då är det svårt att låta entusiastisk. Men det händer att jag får in nya den vägen!

HARMONISK PERSON
   
Vilka historier är de bästa du hört?
   ─ En svår fråga. Den bästa härifrån skärgårn tycker jag är den om Österman och Westerberg som är ute i båten och fiskar. Westerberg frågar: > Fryser du Österman? Och får svaret: >Jaaa. Tack!
   Det bästa Gits vet är att vara ute på Fåglarö, att en fredagskväll få ta båten från stan och på lördagsmorgonen sitta vid köksbordet och se ut över isen, höra på alla i radion som är glada för att komma fram till Hasse Tellemar, lösa melodikrysset, ta det lugnt . . .
   ─ Jag är en harmonisk person som trivs med livet, säger Gits.