Extraknäcket är som att lösa korsord för mej

Manus är donerat av Gits efterlevande (FH: Reportage 76.09.07 med Gits, av Bengt Holmqvist)

   ■■■ Gits Olsson, 51, utnämns gärna av kolleger till Sveriges vanligaste extraknäckare.
   Han skriver inte bara i sin egen tidning. Han skriver i andras också.
   Och i annonser för allt mellan himmel och jord.
   Han ger ut roliga böcker och talar i radio.
   ─ Givetvis har extraknäckandet en ekonomisk betydelse för mig, men inte alls i den utsträckning man kan tro. Marginalskatten slår ju så hårt. I mitt
fall betyder den att av varje tusenlapp jag tjänar extra blir det bara 200 kronor som jag kan disponera för egen del. Resten går bort i skatt.
   ─ Ganska snart blev extraknäckandet ett tvång. Enda sättet att skaffa fram pengar att betala restskatterna som blev en följd av föregående års extraknäck.

I EXTRAKNÄCKARE MÅSTE SPARA
   ─ Med åren har man ju blivit klokare och lägger undan pengar, sätter in dem på bank så man får litet ränta och har kvar att betala med när
restskattsedeln, kommer.
   ─ Som extraknäckare måste man vara försiktig i sina åtaganden och spara på slantarna.
   ─ Min högsta kvarskatt fick jag för några år sedan. Då hade jag 57 000 kronor i restskatt. I fjol behövde jag bara betala 52 000 kronor. Då var förresten min hustru med som skattskyldig till den summan. De pengarna betalade vi in i laga terminer. Just nu har vi ingen restskattbörda.
   ─ Varför fortsätter du extraknäcka?
   ─ Det är ju ett roligt jobb, säger Gits. Varje uppdrag ser jag som ut utmaning. Tänk dig bara när annonsbyråerna ringer och t ex vill ha ett kåseri
som passar till en kampanj om skithuspapper.
   Vilka möjligheter.

SOM ATT LÖSA KORSORD
   ─ Extraknäcket blir för mig ett slags tidsfördriv, ett utlopp för inneboende energi och skaparlust. Ungefär som att lösa korsord och fylla alla
tomma gluggar med de rätta bokstäverna. Och jag tar bara de jobb som jag tycker är roliga.
   ─ Så här i valsnacket förekommer ju marginalskatten i debatten. Bohman vill ju ha en sänkning av marginalskatten till 50 procent.
   ─ Men jag tror inte att man behöver sänka den mer än till maximalt 65 procent. Då skulle man kanske stimulera en del folk till litet större ärlighet
i sådana här ting.
   ─ Mycket extraknäck syns ju inte i form av reda pengar. En tandläkare kan reparera upp munnen på en murare som i gengäld klarar av en del av tandläkarens byggproblem och så vidare.
   Säger Gits Olsson, rolig och glad man som ser allvarligt på både sitt eget och andras extraknäck.
   FOTNOT: Signaturen Gits har han skapat genom att vända dopnamnet Stig baklänges.
   Roligare var det inte.