Sevärt i Dalarö
    
Manus är donerat av Gits efterlevande (Reklamfolder för Haninge Kommun från 1979, av Gits)

■■■ Välkommen till Dalarö brygga som är en trampolin mot skärgårdens ljuvlighet.
   Hit kom Strindberg för hundra år sen och upptäckte skärgården åt stockholmarna. Hit lät han Carlsson i Hemsöborna komma som ett yrväder en aprilafton med ett höganäskrus i en svångrem om halsen.
   Dalarö brygga är Hasse Z:s brygga, Hjalmar Bergmans brygga, Zorns brygga, Bruno Liljefors brygga.
   Strindberg satt nere i Schweiz och skrev i pur hemlängtan boken »Hemsöborna», en glad kärleksförklaring till somrarna ute på Kymendö. Den boken vållade en explosion i skärgården. Fram till den, hade stockholmarna inte vågat sig längre ut i skärgården än Vaxholm och Skurusundet, där grosshandlarnas lövsågade villor trängdes på bergknallarna. 
   Strindberg upptäckte det sommarparadis som ligger i havsbandet och plötsligt skulle hela Stockholm dit ut. Varenda grosshandlare köpte eller hyrde en kåk på en ö för att bli en Carlsson.
   Först i spåret var konstnärerna och författarna, de stora elefanterna som dansade på 1880-talet.
   Albert Engström letade skärgården runt och fastnade för Grisslehamn. Zorn kom till Dalarö och träffade Emma Lamm som blev hans hustru. Han sa till Albert Engström: Albert, här vill jag leva, här vill jag måla, skaffa mig en båt.
   Albert skaffade honom Mejt, en klipper som ännu seglas av konstnären Göran Brunius. Albert fick dessutom uppdraget att lära Zorn segla, för det kunde han ju inte, mas som han var. Gubbarna drog från denna brygga ut på vådliga kryssningar tvärs över hela Östersjön och ända in i Finska viken. Zorn var galen i att segla och ville aldrig gå i land. Mitt i Finska viken sa Albert Engström:

   ─ Du Anders, nu när vi ändå är så nära, kan vi inte gå in till S:t Petersburg och hälsa på en gammal vän till mej, Maxim Gorkij?
   ─ Nej du Albert, sa Zorn, nu är vi ute för att segla, inte för att träffa några jädrans journalister!
   Hjalmar Bergman och hans Stina sökte sej från denna brygga ut till Segelholmen, där de i många år hyrde gula villan av arrendator Eriksson på Fåglarö. Hjalmar och Stina kom utflyttande redan i april och flyttade inte till stan igen förrän sommarens arbete var klart, vare sig det var en bok, en pjäs eller ett filmmanus.

   Hasse Z, den store ångbåtspassageraren i svensk litteratur, med stående plats på övre däcks styrbordssida, närmast kommandobryggan, passerade här i alla år på väg till sitt ställe på Utö. Han for med »Prins Gustaf», han for med »Dalarö ström», »Södertörn» och »Saltsjön».

   Det var i Saltsjöns matsalong han spisade med Hjalmar Bergman under en morgonresa till Stockholm.

   ─ Vad går du in för i år? undrade Hasse Z. Går du in för en bok eller går du in för en pjäs?
   Utan att svara ett ord vek Hjalmar Bergman ihop de fyra hörnen på bordduken och kastade den överbord med assietter, nubbar, inkokt ål, strömming och sill och allt. Han tålde nämligen inte uttrycket »Gå in för».

   Bruno Liljefors och JAG, Acke och andra samlades på denna brygga för sina jaktutflykter till Biskopsö. En sommar hyrde de på Östra Lagnö hos skeppare Sjögren. Liljefors ville också gärna lära sej segla.

   ─ Går väl bra, sa skeppare Sjögren, häng med ner till bryggan.
   Och där sa han:

   ─ Här har vi nu en segeleka. Det där framtill kallar vi fören, och biten baktill heter aktern. Om en nu tänker sej att man seglar för babords halsar bidevind. . .
   ─ Förlåt, sa Liljefors, men vad menas med bidevind?
   Sjögren stirrade med gapande förakt på Liljefors och röt:

   ─ Är Liljefors så förbannade dum och obildad, att han inte vet vad som menas med bidevind, då skiter vi i det här!
   Och det gjorde man
.
   I dag översvämmas skärgårn som ligger utanför det brohuvud som heter Dalarö brygga, av hundratusentals stockholmare som vill som Liljefors och Zorn. Skärgårdsborna kallar dem »badjävlar» eller »08:or», ty motsättningen mellan skärgårdsbor och badgäster lever pigg och kry ännu 100 år efter Strindberg.

   Badjävlarnas stora skara vill gärna leva opp till rollen som genuina skärgårdsbor. Det är därför de går i snickarbyxor, vegamössor och gnisslande
gummistövlar samt röker krokiga pipor. (Skärgårdsborna själva igenkänns på att de går i utsvängda jeans, t-shirt och röker Marlboro.)
   Välkommen ska Du vara till Dalarö brygga, välkommen är Du också till skärgårdens 23 000 öar. Men h u r välkommen Du blir, bestämmer Du själv. Den som uppträder som folk blir alltid bemött som folk.
   Människorna i denna skärgård har haft fördragsamhet med stockholmare i 100 år, men deras tålamod har en gräns. Det kom en stockholmare till en ö här utanför i gröna byxor, gredelin blazer och blommig hatt och sa till en gammal skärkarl han mötte:
   ─ De e många lattjo typer man möter här i skärgårn.
   ─ Jo, medgav gubben, men när hösten kommer, åker dom hem till stan igen.