Fall i gröt, grabben. . .

Manus är donerat av Gits efterlevande (Reklamfolder Mat & Bak, av och med Gits)

■■■ Eftersom jag tycker om havregrynsgröt, rätt lagad, har jag inga fördomar mot gröt.
   Om nu 1978 blir ett år då det blir mera gröt än oxfilé på svenska bord, kommer inte folket att deppa ihop för det. Folket är mera vant vid gröt än de politiska analytikerna anar. Ty gröt är godare och mera närande än vad många förstår. Det var gröten som klarade krisen när vi hade krig i världen och Sverige var en isolerad, avskuren neutral avkrok. Inga lejdbåtar kom med delikatesser, de kom genom minspärrarna med det allra nödvändigaste. Världen låg i vånda, Sverige väntade på freden och käkade gröt. Folkhälsans rapporter från den tiden talar sitt entydiga språk, vi har aldrig haft ett friskare folk!
   Om nu så skulle vara, att 1978 blir ett år när gröten gör come back, så ska ni veta att vi mår därav bara bra!
   Men förutsättningen är att gröt lagas som gröt ska lagas. Somliga personer, okänsliga för nyanser, säjer "koka gröt". Det är denna armé av barbarer som förskaffat gröten dess rykte som fattigmat. Gröt ska inte kokas, den ska lagas och rätt lagad är den så läcker att man hör änglarna ringa med små klockor mellan skedarna.
   Jag vill inte påstå att grötkulturen är särskilt spridd. Vissa delar av ett svenskt landskap har grötmammor som fått en fläkt av evigheten, andra delar av samma landskap serverar gröt som smakar likt terminsprov i en av AMS asfaltkokarkurser.
   Jag behöver inte någon karta när jag reser i Sverige, jag känner på gröten var jag är. Är gröten så tunn, att man måste be om ett sugrör, är man i Orsa, är den tjock så man skriker efter en tårtspade, är man i Mora. Ligger det äppelmos på gröten, är man i Luleå, serveras den med lingon är man i Falköping. På Kramer i Malmö var gröten på frukostbordet nästan perfekt på 50-talet, men på 60-talet började den klimpa ihop sig vilket tydde på en avlösning i köksmästarämbetet. Frimurarlogens restaurang i Kristianstad hörde också till de pålitliga vattenhålen för en grötälskande resenär. Ramundbergets fjällhotell i Härjedalen serverar än idag en gröt som är så sagolikt frestande, att damerna kommer ner till frukosten i mammaklänning för att ingen ska se hur pass de vräker i sig. Lassekrog är ett litet värdshus i Färilatrakten, oansenligt men populärt, det är gröten!
   Att laga gröt är en konstart, fast kockarna själva knappt anar det. Ett näringsställe, som har en kock med gott handlag vid gröt, överlever alltid, vilka kriser som än skakar branschen. Det må ligga kall skicklighet, varma insikter eller ren intuition bakom, blir gröten bara bra, så kommer gästerna tillbaka som amen i kyrkan. Det bara är så.
   Jag gjorde mina första rön med gröt som scout under andra Världskriget. Vi turades om i avdelningen "Spårfinnarna" att laga morgongröten. Somliga killar var hopplösa, andra var rätt skickliga, jag var en artist. Pelle Läppen i patrullen Björnen var tex. ett lidande. Hans gröt dög möjligen till att täta gistna båtar med. Lelle Röras i patrullen Renen hade nog talanger, tog lagom av både vatten och salt till grynen, men försummade omrörningen. Sleven ska gå runt i kastrullen utan avbrott, men Lelle Röras skulle snacka med alla han såg och gröten brände vid.
   Vill ni veta hur en god havregrynsgröt ska vara beskaffad? Jo, grötlagningen är ett samspel mellan sådana faktorer som havregryn, vatten, salt, rörning och spisvärme.
   När är gröten klar?
   Svar: När träsleven, Obs! Aldrig sked!, står rakt opp i grytan som en nyplanterad ros, då är gröten för kompakt. När sleven faller som en kapad fura, då är gröten för tunn. Men när sleven sakta börjar luta och lägger sig omkull med gracen hos den döende svanen. Då är det bra!
   Jag minns det stora scoutlägret i Tullgarn 38. Pelle med Läppen var grötkock när Lord Baden Powell kom förbi.
   ─ How do you do? frågade lorden.
   ─ Gröt, sir, sa Pelle med Läppen, som bara hade läst engelska i ett år.
   Lorden Baden Powell smakade och vek från platsen med ögon som rullade som plommonen i en enarmad bandit. Han dog tre år senare, men då var väl Pelle Läppens grötkok preskriberat.
   De stora politikerna må sia om att 60-talets fest är förbi, att vi går mot hårdare tider, att svenska folk står inför karga tider med gröt på bordet.
   Vi tar det inte så hårt, vi som vet vad gröt i sina bästa stunder innebär. En snabbrik disponent som jag känner suckade och sa:
   ─ Vika tider, jag vet inte om jag ska falla i gråt eller falla i gröt.
   Fall i gröt, grabben, du kommer att trivas.